Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Ramberg: Bland Bohusskären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1-16
geografien
fästningstorn allt klarare börjar träda fram ut ur diset. Det är
uppköpare, sillseglare och följebåtar om vartannat. Och längst ute ligga
vadbåtarna stilla och vänta på signal från lagets ledare, »vadbrusen», som
är ute i »kännebåten» för att loda efter sill.
Råkar hans blylod in bland ett sillstim, så börjar snöret rycka och
och stöta, alldeles som när vitling nappar på dörj. Och genom att ge akt
på »sillskotten», små luftblåsor, som stiga upp till vattenytan, kan den
erfarne vadbrusen ytterligare märka, var stimmet har sin gång.
Så ger ban signal, och det blir fart i de med oljerockar, sydvästar och
lovantar utrustade männen i vadbåten. På del anvisade stället får vaden
gå i sjön. Man börjar vid vadbrusens bat, och sedan langas räcka efter
räcka, under del alt vadbåten beskriver en stor cirkelbåge. En lång linje
av dunkar, korkflöten och små ballonger, som hålla vaden uppe, markera
snart det område, den innesluter. Runt detta område står den som en
mur, då den hålles alldeles upprätt i vattnet genom blytyngder, som äro
fästade vid dess underkant. Runt denna kant äro även anbragta ringar,
genom vilka den s. k. snörplinan löper.
Medels inhalning av denna lina verkställes nu snörpningen, d. v. s.
vaden förvandlas till en fullständigt tät säck, ur vilken den innestängda
sillen icke har några möjligheter att slippa ut. Ock så vidtager vadens
upptagande, den s. k. »bussningen». Under entonig sång sättes spelet i
rörelse. Vadens båda bukter drages in samtidigt, drypande våt kommer
vadräcka efter vadräcka upp ur djupet. Det är ett tungt och kallt göra.
Händerna valna vid beröringen med vattnet, som silar från tågvirke och
vad, fingertopparna bli halvt okänsliga i kylan. Men man börjar mer och
mer få visshet om att det finns »liv» där nere i säcken, och då glömmer
man slitet och vedermödan. En och annan silverglänsande sill har redan
kommit som budbärare, insnärjd i någon söndrig maska i vaden. Ju
talrikare dessa förebud bli, desto mera ljusna dragen. Fältet är fritt för
drömmar och förhoppningar.
Vad nu då? Arbetet stannar av. Det går ej att få vaden ur
fläcken. Sillen har »störtat».
Det är en nödfallsutväg, som sillen synes begagna sig av för alt rädda
si ti liv. Liksom på överenskommelse sätter bela del i vaden inneslutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
