Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isak Fehr: Mälarlandskapen och Mälaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1-174
GEOGRAFIEN
Fjärdarna äro liksom en samling särskilda sjöar. Innerst, d. v. s.
längst i väster, utbreder sig Galten, som är ganska grund. Den mottager
en riklig vattentillförsel från många åar; de vattenrikaste äro Arbogaån
och Kolbäcksån, därnäst Hedströmmen och Köpingsån. Galten har sin
Norrström i det korta och smala Kvicksund, där ofta en stark ström går
fram. Galten är lika självständig i förhållande till Mälaren, som denna
sjö själv till Östersjön, ja, självständigare, då den väl aldrig erhåller stora
vattenmassor österifrån, såsom Mälaren vid uppsjö erhåller från Saltsjön.
Galtens yta ligger vid tämligen högt vattenstånd 74 cm över Saltsjöns yta
vid Stockholms sluss.
I medeltal ligger Mälarens yta endast omkring 30 cm över Saltsjöns,
d. v. s. den vik av Östersjön, som går in till Stockholms sluss.
Vatten-höjden växlar emellertid betydligt i Mälaren. Den äger årligen två perioder
av högre och två av lägre vattenstånd. De två högre äro på våren (högst
vid mitten av maj) och på senhösten (högst i början av december). Mellan
dem ligga lågvattensperioderna (lägst i mars och i september). Mälarens
vattenyta har under senaste år företett en höjdskillnad av ända till 1 ’/a
meter. För närvarande föreligger ett förslag till Mälarens reglering för
att till högst L/2 meter nedbringa den för de långsluttande, sidlända
stränderna högst menliga starka stigningen av vattnet.
Genom Kvicksund kommer man ut på den andra Mälarytan: Blacken
och Västeråsfjärden. Dessas vta ligger omkring 60 cm över Saltsjön. I
dem utrinna två stora åar, Eskilstunaån, som avbördar Hjälmarens
överflödande vatten, sannolikt Mälarens största tillflöde, och Västmanlands
Svartå.
Genom en intrasslad härva av öar och holmar kommer man därifrån
ut på den tredje större Mälarytan: Gran- och Norrfjärdarna med stora
förgreningar åt norr och söder, nämligen Oxfjärden, Sör- och
Strängnäs-fjärdarna. Till dessa rinner endast en större å, Sagån. Här möta några
av Mälarens största öar: Toster-Aspön och Selaön, och här har man
de till en vidsträckt halvö nu upplandade öarna Vansö, Fogdö och
Helgarö.
Genom det smala och grunda Kolsundet i söder (den södra farleden)
och den rätt breda och djupa Grönsöfjärden (den norra farleden) kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
