Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helge Nelson: Bergslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
(IKOGKAFIEN
Ta vi upp från marken en malmbit, se vi på dess starka i blått
stötande glans och på det röda pulver som uppkommer, om vi repa den
med kniven, att malmen är järnglans, eller blodsten, som den i dagligt
tal benämnes. Sverges vanligaste järnmalm är magnetiten, som har den
egenskapen alt dragas av magneten och inverka på kompassnålen, men
magnetit tinnes ej här i Stripa gruva, som däremot är en av våra
förnämsta blodstensförekomsler.
Från Stripa gruvfält ta vi en avstickare !/2 åt norr, följa den
Fig. 1
backiga landsvägen, soin närmast gruvfältet är kantad av gruvarbetarnas
små rödmålade stugor och trädgårdstäppor, förbi Danshyltans nedrivna
masugn, där nu en kvarn ligger, vika av på en smal byväg, åka över en
liten bäck, som nu är llottled för timret ned till sågen och kolugnen vid
Guldsmedshyltan och stå så vid Hammarbackens mulltimmershytta, i gång
ända till mitten av 1870-talet, nu en intressant ruin av en typisk gammal
bergsmanshytia. Där ligger den vid åbranten, en fyrkantig byggnad av
furustockar, uppförd på en väldig stenfot. Över de till hälften nedrasade
stockarna höjer sig masugnspipan. Mellanrummet mellan denna och stoc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
