Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helge Nelson: Bergslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
l!)ü
GEOGRAFIEN
i konverlerns botten. Under ett dån och vinande tjut, ett flammande
gnistregn, vilket slår som en eldkaskad ur konverterns pipa, och en rök,
som helt fyller byggnaden — ett skådespel, som gör den ovane
betraktaren nästan döv och blind — befrias tackjärnet från en del av sin
kolhalt och förvandlas till stångjärn och stål. Det är bessemerblåsningen,
ett förfarande, som i Sverge utbildats till praktisk användbarhet, men
som numer vid Bergslagens järnbruk alltmer uttränges av en annan
liärsk-ningsmetod, martinprocessen.
Vi skulle kunna följa det glödande bessemerjärnet på dess väg in
till valsverket, där det förvandlas till smala järnstänger, och vidare in i
smedjan, där smederna förvandla det till vagnsaxlar, borrar och spett
samt manufaktursmiden av skilda slag.
Vi skulle kunna kasta en blick in i gjuteriet och den mekaniska
verkstaden, men under vår färd genom Bergslagen skola många, långt
väldigare anläggningar av detta slag möta oss. Runt om järnverket och
inbäddade i prydliga planteringar ligga arbetarebostäder. En stor del av
dem äro uppförda av slaggsten. Slaggen, det smälta ofyndiga i malmen,
avtappas från masugnen och får stelna i formar, och på så sätt fås en
god byggnadssten. j)et gröna slagg-gruset ser man mångenstädes på
vägarna — det är ett billigt väglagningsmedel. Vintertiden användes det
nyss från masugnen urtappade glödande slagget till att uppvärma
arbetarebostäderna med. Man kan då dagligen i hyttan få se en samling
ungdomar med var sin kälke. Var och en får sin glödande slaggsten och
så bär det hemåt med fart.
Vi fara vidare åt norr, förbi Kaveltorps koppargruvor och Nva
Kopparbergs köping, förbi hyttor och gruvfält upp mot Dalagränsen.
* *
¥
Vi äro mitt inne i skogens och järnets rike. Skogen täcker 3/é av
ytvidden och sluter tätt om de små av gärdesgårdar kantade åkerlapparna,
som ligga här och var i dal och på höjd. Timmerhuggning och kolning
spela en betydlig roll. När havren är slagen på hösten, då »köres milan
in.» Unga träd, i regeln av gran och tall, ha under föregående vintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
