Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Högberg: Norrländska kustlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORRLÄNDSKA KUSTLANDET
227
i hans saga. Nej, helt enkelt en andes vinglösa fågel färd med given
förmåga att se huru långt soin hälst och given rätt alt ögonblickligen landa,
var hälst det lämpar sig i tid och rum.
Vi resa norrut över Uppland, en fet och föga gropig brödkaka mot
en sargad och fläckig strimma blått i öster. Eller kakans norra kant gör
blåa strimman en inskärning, Gävlebukten. Del är jämnt upp nedra
svängen på det långsträckta C, som bildas av Bottenhavets västra strand,
den norrländska kusten. Från inskärningen märka vi ett kritstreck i
söder, forisatt mol sydväst av en ojämn, lång fläck i blått. Det är
Älvkarleby-fallen och deras behållare Hedesundafjärden, alltså sista stycket av
Dalälven: »norra gränsen för ekar, kräftor och adelsmän», efter ett
gammalt talesätt från 1500-talet även gräns mot Norrland. Floddalen är etl
fängslande industriens paradis. Gysinge och Söderfors bruk äro smycken
inom den överdådiga brukskultur, som nu möter. Särskilt Söderfors har
etl av natur och kultur välsignat läge å en av Hedesundafjärdens många
holmar, Jörsön, som delas av gränslinjen mellan landskapen.
Med Dalälven bakom ryggen mötas vi till en början ej mycket av
det egentliga Norrlands-kynnet inom det första kustlandskapet,
Gästrikland, som hör under Gävleborgs län. Del är snarlikt en fortsättning av
Uppland, varmed det också varit sammanfört i äldre tider. Tvärs genom
rökslöjan från kolmilor, masugnspipor, smälterier, sågverks- och
trämasse-skorstenar skåda vi från vår skyhöjd ett något småkulligt, i det stora bela
nästan flackt åkerbruks- och skogsland med jordbruk och skogshantering
till huvudnäringar och med en kraftig binäring i bergs- och
järnhanteringen. Hos den stämningsjäktände turisten, som har klen utsikt från
bilens och cykelns allfarvägar, kommer ej detta land, ej ens detta län i
första ropet. Och någon så stor förlust är det icke: turistsynpunkten
väger ej mycket i fråga om ett lands värde. För oss, på jämnhöjd med
korpen i skyn, är detta län targfagert som en av Guds skönaste tankar:
en stålblå, djupt insargande, gråbrunfläckig strimma mot flacka kusten —
landet övervägande mörkgrönt av barrskogar, inskurna med svartbruna
fläckar efter den hänsynslösa härjningen — blått av de många sjöarna
med vita mellanstreck — små blanksvarta fläckar, tjärnarna — gulbrunt
av m3’rlanden — vidare odlingens alla skiftningar mellan blågrönt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
