Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Högberg: Norrländska kustlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l!)ü
GEOGRAFIEN
rande Hälsingland, men väl inom Västernorrlands län, i Selångers gamla
kyrka innanför Sundsvall, där den förvarades fastlåst vid en kedja. Denna
hälsingarnas gamla lagplats, där runstenar å de stora högarna i Högom
vittnat om hövdingaätter och kunganamn, måste ha ägt någon större
betydelse som central ort för kustlandet. Vi skola längre fram erbjuda
sannolika skäl för, att Hälsinge-namnet leder sitt ursprung härifrån.
Kustlandet, som vi först skåda från havssidan, har blivit resligt
uppstigande, djärvt, storslaget vilt. Här är Östersjöns resligaste kust. Allt
bortöver synes inlandet i blådisen som en skumpande hjord av
djurryggar, häst och hund och älg och ren om varandra — en sagolik hjord för
fornfädernas barnaögon. Skärgården och stranden, med ömsom vilda,
ömsom smånäpet blida skapelser i oändlighet, ge en stark åskådning av
naturens outtömliga mångfald. Fjärdarna antaga mot norr ett allt
skarpare tycke av fjordar: smala vatten, inträngande mellan barrskogsklädda,
överst kalbranta åsar av växande vildhet och mäklighet. Synnerligen
anslående verka Ullångersfjärden och Hägguiken inom Nordingrå.
Sistnämnda socken, ett paradis för lustresande och konstnärer, är också en
sammanträngd bild av kustlandet i dess helhet.
Sett från söder företer länet den förut anmärkta, i Gästrikland svagt
börjande, i Hälsingland förstärkta men här i blådisen uppstormande
böljegången av åsar, som hastigt dämpas till det flacka Västerbotten,
kustlandet till de två nordligaste lä nen. Mellan asarna skymta blåa strimmor
samt längst uppåt mot nordväst en rad vita streck. Det är forsarna,
djupt nedskurna mellan bergväggarna eller i sandbädden mellan djupa
nipvallar. Och niporna kunna uppträda i flera uppsättningar över
varandra, kvarlevor från äldre tider, då älven var mindre nedskuren men
plattare utbredd. Sedan ha åar eller bäckar från sidorna utskurit
tvärnipor, så att det hela kan taga sig ut som det vidlyftigaste verk av
skansar, över och bredvid varandra.
Länets färgskala, sedd från vår höjd, har givet åtskillig likhet med
Gävleborgs läns, naturligtvis dock med den skillnaden, att odlingens
färger här äro mer sammanträngda kring de blå dalstrimmorna, med
sargande inskärningar uppefter dalsluttningarna. Så upptaga dessa odlingens
färger ett något mindre fält, medan det blir mera mörkgrönt av sko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
