Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Andersson: Sverges geografiska byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
274
(iEOGHAFIEN
senare bryter sig Ljusnan och dess tillflöden fram. Längre i norr ha vi
Helagsfjällets betydande masSa (fig. 154), vars topp når 1,797 m. ö. h.
Annu nordligare har Areskutan (1,419 in.) isolerats genom de bägge dalar,
o
Aredalen i söder (fig. 153) och Kallsjöns dal i norr, som omge det
bekanta fjället. På samma säll skulle vi kunna följa fjällranden nordpå
och uppräkna fjäll och dalar. Men det må vara nog att erinra,
hurusom alla de stora norrländska sjöarna och sjökedjorna ligga just i
övergångsbältet mellan fjällen och skogslandet nedanför (fig. 155). De bäcken,
dessa vattenmassor fylla, äro gamla floddalar, uppränsade och fördjupade
under istiden. Deras sydöstra ändar äro i regeln dämda av stora
grusmassor, som inlandsisen här hopskjutit. Man skulle kunna säga, att
man mitt inne i Norrland har ett rent fjordlandskap (fig. 156); fjordarna
finnas, men »havet» utanför utgöres av Norrlands vida skogsland.
Jag sade nyss, att våra fjäll sakna skarpa, kraftiga former. Detta är
regeln, men undanlag finnas. Sådana träffas särskilt inom några delar av
fjällen, varest under jordens grå forntid sprickor i jordskorpan uppstått
och lavamassor kvällt fram genom öppningarna. De grönstenar och
grön-stensartade bergarter, som då bildades, äro vida mera motståndskraftiga
och vittra på ett helt annat sätt än fjällens övriga bergarter. Fjäll,
bildade av sådana, resa sig därför över den normala höjden och få vilda
högfjällsformer. Välbekanta sådana fjälltrakter, dit de, som riktigt vilja
njuta snöns och isens skönhet, bruka söka sig, äro Sylfjällen, vilkas
högsta topp är 1,762 m. ö. h„ i södra Jämtland, Sarek- och
Kebnekajsefjällen i nordliga Lappland (fig. 157). De sistnämndas topp är Sverges
högsta tjäll (2,135 m.).
Jordmånen i fjällen är i regeln god, mångenstädes, såsom i norra
Jämtland och på talrika ställen i Lappland, utmärkt, särskilt inom fjälldalarna.
Uppe i fjällen är den dock oftast kargare, i all synnerhet inom
Härjedalen och Dalarna. Orsaken till skoglösheten, den egenartade Horan och
människans svårighet att slå sig fram häruppe är dock, såsom bekant,
först och främst den ringa värmemängd, som kommer dessa trakter till
godo. Man anser, alt i genomsnitt medeltemperaturen avtager med en halv
grad Celsius för varje hundratal meter. Då är det lätt alt räkna ut,
hurusom redan 300 400 m., en höjd, som även de gynnsammare belägna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
