Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amund Helland: Norges ytbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NORGES YTBILDNING
307
av atomer vävda kappa,
fjädrarna i dimmans hatt!
Vad har malt till sand graniten,
tvättat bort dess röda spat,
tills det hopades en bank av
glans alltjämt mer skär och vit?
— Dessa vattnets mjuka ringar,
havets jämna slag mot strand,
detta milda böljesvall,
som sig häver djupt och stilla
likt elt världsallts andedrag.»
Det, som ovan är sagt, skola vi 1111 försöka tillämpa på Norges
ytbildning.
Somliga berg- eller stenarter äro mycket fasta och hårda och hålla
väl stånd mot väder och vind; andra sönderdelas lättare, bli fortare till
sand och lera, eller lösas upp av vatten. Kalksten och marmor t. ex.
lösas jämförelsevis lätt av vatten, och på många ställen rinna därför de
floder, som flyta över kalkstensberg, ned i jorden, så som man kan se i
Dunderlandsdalen och på många andra ställen i Norges nordligaste trakter.
Floderna kunna liär rinna kilometerlånga sträckor nere i jorden, och
om de förändra sin bädd eller söka sig ett nytt lopp, så finnes det kvar
långa hål efter deras lopp.
Huru alla stenarter i tidernas längd laga skada av väder, vind, frost,
vatten, somliga snabbt, andra långsamt, kan ses på gravvårdar av sten.
Det dröjer ofta ej särdeles många år, förrän skriften på en gravvård blir
otydlig, och i tidernas längd blir den alldeles oläslig och utplånad; på
somliga stenar snart, på andra efter längre tids förlopp. Så förhåller det
sig också med de naturens minnesmärken, som vi kalla berg, och med
allt fastland; skillnaden är blott, att här ej är fråga om några få år. Av
det, som sagts, följa två viktiga geografiska lagar, som gälla överallt, där
icke andra lagar gripa in och motverka.
Den första lagen lyder så: Där det i en trakt finnes bergarter av olika
motståndskraft, fasta bergarter och mindre fasta, där bilda i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
