Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amund Helland: Norges ytbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
314
GEOGRAFIEN’
förstör den sitt eget äldre arbete, och så har den hållit på. Ty det finnes
ingen anledning att tro, att det vi se är början.
Uppe i dalarna och i klyftorna, där älven forsar i skiktat berg, passa
ofta skikt, som ligga på båda sidor om dalen eller klyftan, till varandra
efter sitt läge ungefär som årsringarna i en skål, som är utskuren i trä.
Mångenstädes, som t. ex. i Kunna och de andra fjällen i denna del av
Nordlandskusten, kan man på långt avstånd se, hur skikt efter skikt i
det ena fjället svarar mot skikten i det andra, och detsamma ses ofta
såväl i liten som i stor skala. På många håll, t. ex. i Fortundalen i Sogn,
i Rondane och flerestädes, ser man, att den sten, som har legat emellan
fjällen, är borta; på samma sätt är det hela vägen ned genom dalen,
vilken liksom floden fortsätter ända fram till havet.
Den, som icke har noga övertänkt saken, skall, om han befinner sig
i de djupa dalarna med höga sidor, kanske tala om någon våldsam
naturtilldragelse, som har slitit fjällen från varandra och splittrat dem i stycken
med oerhörda sprickor. Men den, som känner verkan av ständigt
fortsatt arbete och som känner de medel, naturen använder vid sitt arbete,
han skall förstå, att bela dalen med dess sidodalar är utgrävd av en
ström, som flöt i jämnhöjd med topparna av de fjäll, mellan vilka den
nu skummar så djupt. Men här tillkommer ett viktigt naturens redskap,
som på de flesta ställen, högt och lågt, har utdanat Norges yta och givit
den sin slutliga form.
Det är icke blott det rinnande vattnet, som nöter på sin bädd och
fördjupar den till en dal. Vattnet som is, hopad i massor, har också den
märkliga egenskapen, att det flyter, om än långsamt, från höglandet ned
i dalarna, som vi se i de jöklar eller istungor (fig. 180 och fig. 181), som
sändas ned från de stora »bräerna», som Jostedalsbräen i Sogn, Svartisen
i Nordland, Folgefonnen i Hardanger, och från de många mindre.
Jostedalsbräen är så hög, att den under sitt istäcke helt och hållet kan dölja
fjäll på inemot 2,000 meters höjd, och ligger där mäktig, välvd som en
sköld.
Däruppe på fjället faller för varje år mera snö, än solen förmår smälta,
och vi kunde därför frukta, att dessa snömassor, som bli till is, under
årens lopp skulle hopa sig utan slut, så att de nådde en tjocklek över all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
