Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amund Helland: Norges ytbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NORGES YTBILDNING
317
iinna vi i fjordar och dalar, ja ända ut till öar som Grip i havet utanför
Kristianssund; och på öarna i Kristianiafjorden ända ut till Færder äro
dylika spår efter jöklar tydliga nog.
De bevis, man har för att Norge en gång varit betäckt av is, äro
många; de kunna ej alla omtalas här. De talrika block, som vi finna
kringströdda, ofta på de besynnerligaste ställen, på uddar och toppar, äro
stenar, som släpats ned av is under istiden, och de många stenar i åker
och äng, som måste forslas bort, när mark skall röjas, äro stenar, som
avlämnats av jöklarna under istiden.
Före denna tid hade floderna skurit sig väg och utgrävt sina dalar,
men den slutliga form, som dalarna nu ha, fingo de under istiden. Även
om floderna också senare ha uträttat någonting, så är det jämförelsevis
icke så mycket, ty det är i förhållande till landets ålder icke så
övermåttan lång tid sedan istiden.
Ned under de stora jöklarna, där skrapandet mot fjället ännu pågår,
kunna vi ej komma, men på ställen, där mindre jöklar hålla till, eller
där de nyligen ha hållit till, finnes mycket att lära.
Uppe på höjderna, där snön ligger kvar under större delen av året,
har det hårda fjället ofta sprängts i stycken till ett djup av en till två
meter; stenen ligger där, som om man vore i ett stenbrott, men
oordningen bland de lösbrutna blocken är ofta icke större, än att man av
ådror i stenen och blockens läge kan se, var de hade sin plats i fjäl let.
Det är här vattnet, som har trängt ned i stenen och, när det fryser, spränger
sönder den. Blir fjället täckt av snö och blir lagret mäktigt, så bildar
det sig på stället en liten jökel, och denna kan, då den flyttar sig, flytta
stenarna bort från sin plats, liksom den avslipar fjället, såsom redan
förklarats. På detta sätt urgröpes underlaget, och där jökeln utsträcker sig,
uppkomma slutligen små dalar av en egendomlig hästskoform, vilka på
norska kallas »bottnar» (fig. 185). Ofta uppstår det något vatten i dem
just på den punkt, där de ha urholkat sitt underlag.
Det finnes också många dalar, som sluta med en »botten», i det den
jämförelsevis flata dalbottnen slutar vid en brant, hästskoformig vägg som
i en återvändsgränd, och dylika dalar kunna kallas bottendalar eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
