- Project Runeberg -  Gleerupska biblioteket : naturen och människolivet i skildringar och bilder / Geografien i skildringar och bilder : första bandet /
364

(1908-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dahl: Stavanger amt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

geografien

Låt så stormen tjuta och dundra som åskan genom skorstenen, låt
den ruska om med stenarna i sydvästra väggen, hårt som en vredgad
hand. Jäderbon röker lugnt sin pipa; inne i stugan vid den gammaldags
eldstaden är det varmt och gott i alla väder.

Och så är det bara två, tre steg till torvboden, som är proppfull.
Före höslåttern voro gårdens invånare i mossen och skuro, satte upp
torven på tork i hässjor och mönstrade hären till vinterns krig. Efter
höslåttern körde de hem den torr. Och över den lilla kringbyggda
gårdsplatsen kilar man i väg till fähus och lada, om det så skulle råda både
storm och snöyra. På så sätt går det ju bra att sköta kreaturen och se
om elden i brygghuset.

Står där ännu en våt häst eller några toviga får ute vid grinden, så
kastar mannen oljetröjan över sig och släpper in dem. Sedan kan han
göra i ordning tröskverket med detsamma, om stormen skulle lägga sig för
regnet. Bara inte siffrorna på alla dessa stackars bräder, som skola tjäna
till segel på väderkvarnens vingar — bara inte dessa nummer hade varit
så omöjliga att se i detta ösande regn! Och bara inte vinden mojnat av
så tvärt, att han måste sätta upp varje minsta brädlapp, som kan hänga
på «råderna» (råde = lång stång; eng. rod, tyska Ruthe; under varje
samtal med de gamla därute träffar man på språkliga fornlämningar, som
äro lika ärevördiga som ättehögarnas och älvdansernas och mycket äldre).

Men inne i ladan står hon redan färdig, flickan, som skall taga undan
den tröskade halmen ur tröskverket. Hon kikar genom hålet i väggen
och skrattar åt honom, så dyvåt och arg som han står där och slänger de
omaka bräderna i marken.

Slutligen kommer han lugnt in i ladan, kastar oljetröjan på golvet,
skjuter av sig träskorna och går på strumpsockarna uppför stegen, lägger
på linan och sätter verket i gång. Och tröskverket darrar och vrålar som
ett rovdjur, som ger sig till tåls, bara så länge det har spannmål i gapet.

Men inne i köket står den lilla Hickans mor och kokar den salta
maten, med både gryn och rötter och timjan. Och kommer hon i
förstugudörren, rusar hela hönsflocken på henne, med stjärtarna blåsta på
sned, och kacklar jämmerligt i den enfaldiga tron, att hon inte har andra
än dem att tänka på.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:54:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gleg/1/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free