Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dahl: Stavanger amt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STAVANGER AMT .’{(i!)
gamle general Arenfeldt, hos vilken han blev uppfostrad. Men han gick
fredens väg, blev först teologie kandidat och utbytte så bokstavligen talat
svärdet mot hackan och spaden. Efter flera års förberedelse, både i
Danmark och andra länder, började han 1841 sill livsverk i Stavanger amt.
Han var då 30 år gammal, men fick ändå en västländsk arbetsdag om
(55 år. Ty intill sitt nittiofemte år gick den gamle veteranen trofast i
spetsen, både hemma och på möten, både som föredragshållare och
deltagare i överläggningar, intresserad även av de nyaste frågor, som berörde
lantbruk och bondens utbildning för sitt kall.
I 30 år förestod han länets nyupprättade lantbruksskola och präntade
in i ungdomen, att ett förbättrat jordbruk och en förståndig hushållning
var villkoret för framgång, och utan detta inpräntande hade Jäderen
näppeligen varit, vad det nu är. Han, den intelligente mannen, var ej rädd
för att företräda sparsamhetstanken, till och med i ett kargt västlandslän.
Den skogsmark, som Austråts lantbruksskola inköpte och med mycken
möda kunde föda några kor på, den inlöste och uppodlade ßudde så
småningom åt sig själv.
När man nu ser den stora gården med avverkningsskog, stora åkrar
och ängar och torrlagda mossar, får man en förnimmelse av, alt järnflit
och omtanke ännu kunna göra oss jorden underdånig och omskapa dess
gestalt. Här är erövrat land. Och den, som kunde se alla de
jordområden, som andra ha förvärvat, tack vare Buddes verksamhet, skulle få
ett nytt tal att räkna ut, som ej vore lätt. Vad skall man säga, att en
dylik banbrytare är värd, för bygden och för landet?
Här måste för resten från gamla tider ha varit gott jordbruk på
Jäderen, ty här kunde Erling Skjälgsson hålla hela sin furstliga hird med
sovel och mjöl och malt och fylla sädskulorna åt nordlänningarna lill på
köpet; på samma sätt våra farföräldrar åt Agderfolket år 1812.
Fåren kunna gå ute större delen av den milda vintern och födas
med den fina ljung, som användes till foder, utökad med
stavangerfabri-kernas sillavfall. Men oin sommaren trippa de i tusental till fjälls, till
de skoglösa hedarna mellan Sætesdal, Siredal och Jäderen.
Fjällvägarna äro märkta av deras fötter som efter en klenätsporre och över-
Geogrftfien. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
