Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dahl: Stavanger amt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
37(1
geografien
Ole Nielsen.
Född soin torpareson i Ryfylke hade han varit i lära hos en färgare
i Stavanger. En lärdom, som Nielsen härifrån tog med sig och lade till
sitt älskade fädernearv, var förnöjsamhet.
Han slog sig så ned som färgare i Sandnes, gick till 1’ols till Stavanger
efter indigosäcken och bar den på sin rygg de 15 kilometerna tillbaka.
Lika förnöjsam och anspråkslös har han vandrat hela sin levnadsväg
fram, och ingen, som träffat honom, skulle av hans enkla yttre och
uppträdande ana den store banbrytaren och fabriksledaren.
Det ligger många års tunga tag mellan denna anspråkslösa början
och Algårds och Figgens stora fabriker, med ett årligt tillverkningsvärde
av en miljon och en övad arbetspersonal om 4—500 man, tagna ur de
undangömda bygdernas befolkning, som förut aldrig hade sett en maskin.
Det behövs många släktled för att skapa en äkta adelsman, har det sagts
— om med rätta torde väl vara tvivelaktigt. Säkrare är, att det fordras
släktled för att skapa en överlägsen industri. När detta under har skett
på 30 år, så är det först och främst i kraft av familjen Nielsens järnvilja.
Fvra bröder st}rra sedan lång tid tillbaka driftens olika avdelningar i
faderns anda. Ovärderligt bistånd vid uppehållandet av det patriarkaliska
hemliv, som omfattar de ogifta arbetarna, ha de i sina hustrur av de
bästa gamla jädersläkterna. Och den äldste sonen, Nils, har för länge
sedan i rörelsen infört sina söner, med det tredje släktledets övade öga,
hand och hjärta, men framför allt med järnvilja.
Jag åt middag hos honom, vid det patriarkaliska bordet. Till gröten
fingo vi saft med hela körsbär uti. — »Vill ni se, hur vi på Ålgård äta
körsbär?» frågade värden. Därvid tog han en sked full med bär, och
utan en enda förvriden eller ansträngd min krossade han bär och stenar
mellan tänderna, lika bra med framtänder och kindtänder — tuggade
sönder dem, så att det knastrade. Krossade blevo de, och ned gingo de,
sked på sked, som för en maskins kugghjul.
På samma sätt har denna släkt tagit arbetet, både dess bär och
stenar; på samma sätt ha de lugnt krossat de tusen svårigheterna under
utvecklingen av det storartade verket. Och nu sitter gamle Nielsen i lugn
på Sandnes mitt emot sitt första låga vita färger i — talar i telefon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
