Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dahl: Stavanger amt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
c.k0ghak1kn
en av de »nya männen», som skapat framgång både åt sig själva, staden
och landet, nämligen:
Chr. lijelland.
Hans far var gårdsarbetare en mils väg från Stavanger. Redan vid
åtta års ålder måste ban som den äldste av sex barn tänka på att förtjäna
något. Och ban fann på råd. Han högg i skogen, skar björkris och
band kvastar, två stora knippor, släpade dem så en fjärdingsväg till
Ri-skekverven och tiggde sig båtplats till staden dagen därpå. Klockan 5
nästa morgon var han där igen, kom med tili staden, stod, så lång dagen
var på Bagarbryggan och fick slutligen alla sina kvastar sålda lör 3 ort
(kr. 2,4o). Han vände ryggen åt kringlor och kakor, som frestade från
fönstren, och kom hem sent på kvällen med skrikande måge, men med
slantarna oväxlade.
Så flyttade fadern in till stadens närhet; han var fortfarande
grovarbetare, förtjänade blott 1 krona 1(5 skilling om dagen till åtta
människors uppehälle. Men gossen hjälpte till, han sopade gatan åt folk, bar
kol och ved, samlade de ben och den lump, som lågo kvar efter gödseln
ute på allmänningarna, tvättade och sorterade trasorna och öppnade en
bel liten affär därmed. Så blev ban konfirmerad och springpojke hos en
sjömansskräddare; slutligen blev ban bodbiträde, och 24 år gammal fann
ban sig i besittning av en förmögenhet, som genom lån och gåvor smält
ihop till 450 kronor.
Han köpte litet hummer och Pisk och skickade till Hamburg och
England. Mest i smvg, ty denna handel hade flera släktled igenom
befunnit sig i en god engelsk firmas händer, som ban måste överbjuda.
Tre gånger kom ban upp till en förmögenhet av 1,500 kr. och blev åter
barskrapad. Första gången, då han måste lämna sin affär och exercera.
Andra gången svek honom hummern. 8,000 humrar skulle till Hull,
men måste den tiden ännu gå över Kristianssand. De skickades dit i
flytande tinor och lågo där och väntade på Hullbåten, men att vattnet där,
varest stora floder rinna ut, är färskt ovanpå, så att det behövdes mjärdar,
som kunde sänkas — det visste inte stavangerborna, och hummern kom
död och osäljbar till Hull.
Bjelland lade sig till sängs i två dagar, men så bet han ihop tänderna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
