Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dahl: Stavanger amt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stavanger amt
379
fiskavfall, och maten är kryddad med lavendelolja, ahisolja eller helst
ättika. Ryssjan sänkes sakta och föres fram och åter, tills den får den
bästa möjliga ställning, så att tångens stora bruna blad kunna lägga sig
omkring den sinnrika fällan och ge den ett ofarligt utseende.
»När så natten kommer med vila och tystnad, då är det hummerns
tur. Försiktigt trevar han sig fram ur sitt gömställe. Han både ser och
luktar efter mat, medan de väldiga, glupska klorna öppnas och klämmas
ihop med jättekrafter. Det är merendels musslor och smärre kräftor, som
bli rovet. Men plötsligt lyser mjärdens feta, blanka vassbuk fram, och
alla fem paren fötter få bråttom. Först sticker hummern in de långa
känselspröten genom maskorna och undersöker varan, och är den efter
hans kokbok — det vill säga helst något ankommen — så hittar han
snart köksdörren.
Kanske finns det två, tre i sällskap inne i köket, när fiskaren på
morgonen kommer för att vittja. Men då vilja de gärna göra varandra
skada. De ha ju, som alla kräftdjur, lätt för att släppa en klo, om de
råka i klämma. Därför surras alla humrar, innan de släppas i dammen,
med mässingstråd. Med tre varv tråd om klon kan hummern trotsa ett
anfall av en aldrig så glupsk kamrat».
På alla Vitingsöarna gå får, som äro ryktbara för sin ull, sitt kött
och sin vikt, och där vagga lotsar, soui äro lika namnkunniga för sin
säkerhet på sjön och ha sett mera av världen än Leif Eriksson, innan
de slogo sig till ro hemma.
Så kommer Karmön, länets största och landets tätast befolkade ö.
Här gå jordbruk och fiske hand i hand. Och om det förstnämnda alltför
mycket har varit binäring, så är det begripligt för den, som vet, huru
både sill, torsk, vitling och makrill kunna stå i stim runt ön och locka.
Men karmöbon odlar numera sin jord bättre än förr. Naturen liknar
Jäderens, och jäderbor hämtas liit för att lära infödingarna, huru
jordarbete skall utföras, både väl och raskt och billigt. Här röjes mark, och
här torrlägges. Femtio tunnland stora mossar ha redan erövrats norrut
i Torvestad, och lika stora söderut i Skudenes; Jäderen ger föredöme.
Och Karmön har fått sina mejerier, och dessa ha här som överallt ryckt
upp jordbruket betydligt. Det är därför att hoppas, att vi för framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
