Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Bojer: Längs Trondhjemsfjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
408
geografien
åt sitt. De andra fortsätta inåt, tills de styra förbi Agdanäs med fyren
på den ena sidan och Bräkstad på den andra.
Då äro de äntligen inne i Trondhjemsfjorden, och nu börja båtarna
känna igen sig. Men på båda sidor om den breda, öppna sjön sträcka
sig de låga bergåsarna, tills de försvinna i dimman långt, långt inåt.
Några av båtarna säga här tack för gott sällskap och vika av till
vänster, somliga för att lägga till vid Örlandet, den flacka trakten med
stora gårdar mellan torvmossar. Andra fortsätta till grannsocknen Bjugn,
som kan yvas över det gamla berömda herresätet Östråt. Men somliga
båtar fortsätta uppåt i samma riktning och segla in i den lilla
Skjörn-fjorden, där det ligger ett litet undangömt fiskläge, som heter Skjörnen.
De övriga båtarna ha emellertid tagit ginvägen inåt Storfjorden, och
fiskarna tycka alls inte, att landskapet är så dystert här, därför att fjällen
äro grå och nakna. Här och där får en liten grön remsa av odlad mark
lov alt breda ut sig i en dalklyfta. Däruppe till höger ligger Vassbygden.
Med välståndet tycks det icke vara stort bevänt där; gårdarna äro få och
små, och bergen runt omkring tyckas vägra folket till och med bränsle till
spisen. Men även torven kan värma, och äro åkerlapparna magra, så ha
många därborta blivit rika på sitt sillfiske.
Tvärs över fjorden, till vänster, ligger Hasselviken, där den gröna
remsan jord tyckes omringad av skalliga bergtroll, som skjuta rygg mot
himlen. Åkerlapparna påminna om en mager sätervall, och husen tyckas
frysa och skälva för stormen. Men ute på Hysnäset reser sig någonting
liknande en väldig sandhög högt över trakten. Det är fästningen, med
kanonerna vända mot fjorden, alltid spejande ut mot havet efter
någonting misstänkt.
Några av båtarna styra in hit, men de flesta fortsätta inåt fjorden.
Nu följa berg och åter berg, tills en ny strimma grönt börjar bana sig
fram mellan fjord och fjäll. Det är Lensviken. Ytterst ligga Årems- och
Grönningsgårdarna, och så följer gård efter gård inåt, tills det gröna åter
avskäres av berg, som i sin tur ånyo besegras av det gröna. Nu är man
i Lensvikens tätast bebyggda trakt. Där öppnar sig en dal, som går upp
genom landet, och den är riktigt bred och välmående här nere vid
fjorden. Kyrkan, vit och smånätt, pekar med sitt svarta torn upp mot skog-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
