Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Bojer: Längs Trondhjemsfjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längs trondh.jemsfjorden
411
I land ro väderbitna män i en liten jolle, medan båten ligger ensam
kvar likt en stor fågel. På den låga stranden står familjen och väntar
på den, som har varit så länge borta. Men snart skingras skaran, och
varje fiskare lunkar åstad i de tunga sjöstövlarna hein till sig, med
hustrun och barnen omkring sig. Det kan hända, att han kommer hem,
trygg och bred, med en fem, sexhundra kronor på sin andel, och då är
lian inte rädd för att gå till kyrkan och se var man i synen, för nu kan
han betala för sig. Men det händer väl så ofta, att skinnboken inne på
bröstet är tom. Oväder, brist på fisk, sjukdom, haveri och förlust av
redskap har gjort all möda fruktlös. Han får vara glad, om ban kan
betala hos handelsmannen i staden för det garn till näten och de krokar,
som han före avresan satte sig i skuld för.
Men även då är ju hustrun glad att få honom välbeliållen hem; det
blir väl någon råd, kanske Vår Herre ställer det bättre nästa år. Och
under de följande dagarna ryker det från spridda bål längs stranden; det
är fisklevern, som kokas i stora grytor, och under arbetet är det sed, alt
kvinnorna bjuda på gräddgröt.
Denna kunna de ju få äta i fred, medan vi fortsätta inåt landet.
Rissen avlöses av berg och åter berg, som stupa brant ner i sjön, och
här och där har en enslig gård haft mod alt klänga sig fast och slåss med
armod och ensamhet. Vi komma förbi Brödrasldftsbergen, där man ännu
ser den stora tobakspipan och den stjälpta båten efter jätten, som sitter
kvar härinne i berget, därför att han inte har vågat sig ut, sedan
Fröj-lcäringen satte efter honom. Nu äro vi i Stadsbygden, och snart se vi
gröna backar slutta mol fjorden. Det är de fyra Brödraskiftsgårdarna,
vilkas vitmålade stugor och röda fähus lysa upp de gråa backarna. En
djup rämna skiljer gårdarna, så att två ligga på vardera sidan, och
sägnen förtäljer, hur rämnan uppkom. I forna tider lågo två bröder i kiv
och strid om rågången dem emellan, och ofta satt kniven löst i bältet.
Men en natt vaknade halva socknen av ett förfärligt brak, och på
morgonen låg rämnan där och utmärkte rågången mellan gårdarna. Från den
stunden fick också platsen heta Brödraskift, därför att Vår Herre själv
hade skiftat jorden mellan bröderna.
Från dessa gårdar skär en bukt in i landet, och runt denna ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
