Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Bojer: Längs Trondhjemsfjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
414
geografien
II.
Om du tycker om en natur, som är både fager och bördig, så kan
du en sommarmorgon gå ombord på Indherredsångaren och följa den inåt
fjorden. Vattenytan ligger kanske så spegelblänk, att du nästan tycker
det är galet av ångaren att skära den i bitar. Ladehammeren glider
förbi, och fjorden ligger öppen och bred framför dig. Leksviken på den
andra sidan, med den blå bergkammen över sig, förtonar i solrök, så
långt är det dit. Du färdas fram förbi en blå, långsträckt slätt, begränsad
på båda sidor av låga, brunaktiga fjäll, med spridda snöstrimmor längs
ryggen och granskogar och bebodda trakter nere utmed den låga
strandbädden. Men bort emot Uttröndelagen, varifrån vi kommo, tyckas samma
berg resa sig högre, på vakt mot storm och oväder från havet, så att
gårdarna härinne kunna ligga lugnt. Ar det i början av juni, så tyckes
värmen ännu så frisk, att det är som att inandas en blandning av
solsken och snö.
Ombord på båten träffar du bönder, som ha varit i staden för att
sälja och köpa, och på akterdäcket några ämbetsmän inifrån landet, som
nu skola hem. Men man är utanför turisternas allfarväg. Den, som far
till Jotunheimen för att frysa i snön eller bryta benen under
bergbestigningar, han far inte hit. Delta landskap reser sig icke mot skyn för att
vara storartat, det verkar som ett stillsamt, varmt och lugnt bo, där mor
ordnat väl för sitt barn. Granskogarna tyckas ligga där för att värna
om åker och äng, och så tysta verka de, som om det aldrig lossats ett
skott i dem.
Och på den gröna remsan mellan ås och strandbädd följer nu
socken efter socken. Den stora gården reser sig i trygg välmåga, med
vitmålad manbyggnad, röd ladugård, vars längor inrama gårdsplanen,
vist-husbod med klocka att ringa hein arbetsfolket med och flaggstången resande
sig från mitten av trädgården. Ägorna med åkrar och ängar utbreda
sig på backsluttningarna ned mot fjorden. En unghäst travar runt i sitt
tjuder nere vid strandbädden och stannar då och då med spetsade öron
för att se efter ångaren, som stryker förbi. Och här och där ses en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
