Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Th. Thoroddsen: Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
iSLANi)
441
vikarna en längd av 600 mil, och därför ligga människoboningarna mycket
spridda.
Den isländska bergnaturen är storslagen och egendomlig. I
kusttrakterna råder ofta stor omväxling, tvärbranta fjäll och spetsiga toppar växla
med otaliga backar och höga vattenfall, men på de största höjderna trona
jöklarna i ensligt majestät med sina glittrande, snövita hjässor. Bygdens
dalar och lågland med de breda älvarna, som slingra sig genom
grönskande fält, de ljungbevuxna bergsidorna med de många forsarna omgivas
av rader av bergstoppar och lodräta klippväggar. Det vilda och
storslagna blandas på ett behagligt sätt med mildare drag; de stora
vulkanerna och de breda jökelhjässorna, sällsamt formade fjälltoppar, mörka
lavaströmmar och kala öknar omväxla med gröna ängar, porlande bäckar,
mäktiga vattenfall, av småskog bevuxna sluttningar och blänkande sjöar.
I vackert väder få fjällen ett obeskrivligt milt och mjukt skimmer, och
luften är så klar och ren, att de avlägsnaste snötoppar stå skarpt
utmejslade mot den djupblå himlen. Solnedgångarna äro ofta härliga, i
synnerhet när solen sänker sig bakom de snövita jöklarna.
Medan det kärva och storslagna är förhärskande i de livlösa inre
ödemarkerna, ha de odlade trakterna ofta en leende och vänlig prägel,
och man glömmer alldeles, att skog fattas. Island saknar dock icke helt
och hållet skog; björkar och rönnar kunna på sina ställen uppnå en liöjd
av 8—10 meter; eljes är småskogen i allmänhet mycket lågväxt oeh har
också endast ringa utbredning. Men den har under den s. k.
landname-tiden varit utbredd över en stor del av det bebodda landet, och man
hittar en mängd björkstammar i alla torvmossar. Småskogen har tidigt
förstörts av fåren och genom människornas oförstånd och dåliga
behandling. På senare år har man börjat göra åtskilliga försök med
skogplantering, som dock ännu är i sin första början.
Islands klippkuster ha på avstånd ofta en vild och dyster prägel:
lodräta, svarta och hotande klippmurar stiga upp ur havet. Men när
man kommer närmare, t. ex. in i mynningen av de stora fjordarna,
kommer det mera liv i landskapet, bränningen brytes mot de yttersta
klippuddarna, där ofta tusentals alkfåglar, lunnefåglar och andra sjöfåglar sitta
i rad på klipphällarna, medan skyar av vita måsar likt virvlande snö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
