Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Th. Thoroddsen: Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
geografien’
den sega massans vågrörelse. På de flesta ställen har den ursprungligen
jämna ytan under avsvalningen sjunkit och brustit och rämnat i stora
stycken; härigenom har ytan blivit mycket ojämn med otaliga små höjder,
kammar, vallar och kittelformiga fördjupningar; det ser ut, som om
istäcket på en fjord genom våldsam sjögång bräckts i stycken och det bela
därefter plötsligt stelnat.
I häll-Iavan finnes en oändlig mängd sprickor och hålor; därunder
har nämligen den flytande lavan runnit bort, så att ytans avsvalnade
lavahällar täcka stora tomrum. Stundom har den flytande massan under
längre tid följt samma väg under lavatäcket; efter utbrottet anträffas då
på dessa ställen långa, rörformiga håligheter under skorpan. På detta
sätt bar antagligen Islands största lavahåla, Surtshellir, uppstått; den har
säkerligen under lång tid tjänat som avloppsränna för den glödande lavan.
Denna håla har en längd av l,5cS0 m., och i den finnas flera bihålor,
små frusna sjöar, och hålan avslutas av en iskällare, en kammare av
ungefär 9 meters höjd, fylld av mycket vackra ispelare och jättestora
istappar. Ofta finnas mycket stora rämnor och sprickor i lavaströmmarna;
den mest bekanta av dessa är Almannagjå vid det gamla tingsstället
Thing-vellir. Den har en längd av 30 meter och begränsas i väster av 10 km.
höga, lodräta klippväggar, medan den östra, sjunkna väggen blott har en
höjd av 9—15 m. I lavaöknen Odadahraun i det inre höglandet finnas
ännu större rämnor med en längd av 15 — 20 km.
Utom lava utkasta vulkanerna massor av lösa ämnen, slagg, aska
och »bomber» — kulformiga eller avrundade lavaklumpar eller lavadroppar.
Den flytande lavan i kratern sönderdelas, smulas till stoft och splittras
sönder av de starka ångstötarna ur vulkanens inre, och samtidigt höres i
jorden ett starkt rullande och dån, knallande och brak. När Hekla, Ivatla
eller andra större vulkaner börja spruta, höras knallarna ofta till långt
avlägsna trakter, och det underjordiska dånet förkunnar för befolkningen,
vad som är på färde, långt innan man har fått underrättelse om utbrottet.
Från krateröppningen höja sig väldiga ång- och askpelare, vilkas form
mycket träffande har jämförts med en pinje. Den 29 april 1766 hade
Heklas askpelare en höjd av 4,375 m„ och den 5 febr. 1846 5,000 m. höjd;
den är ofta betydligt högre under utbrotten, men har icke blivit uppmätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
