Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Th. Thoroddsen: Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
island
477
jöklarna och behöva nu komma ned till bebodda trakter och få en
ordentlig säng. Vårt följe består av åtta hästar, därav tre med koffertar,
järnbeslagna kistor, hängande fastsurrade vid klövsadlar; de måste vara
starka och väl packade, ty när hästarna drivas i trav och galopp, törnå
koffertarna i varje ögonblick samman med smällar och brak.
Den lilla isländska hästen är ett klokt djur och otroligt säker på
benen, så att ryttaren behöver ej vara rädd, även om det går i flygande
fart längs smala och krokiga hålvägar, mellan klippblock och över luvor.
I dimma och snötjocka ha de en märkvärdig drift att hitta vägen. Uppe
på själva höglandet finnas inga ridstigar och inga stenmärken för att visa
vägen; där måste man själv finna sig till rätta. Blott på tre eller fyra
huvudvägar genom ödemarkerna ha hästhovarna under loppet av
århundraden skapat tilltrampade, buktande stigar, som dock ofta försvinna.
Vår väg för oss nu ned genom en liten sidodal till huvuddalen, längs
en flod, som med otaliga fall störtar åstad utför basallklippornas höga
avsatser. Först måste vi rida utför några långa snödrivor, där en av
förarna går i förväg med en lång alpkäpp för alt undersöka, hur pass
säkra de äro. Ty ofta äro snöfälten undergrävda av fjällbäckar, som
man hör porla djupt nere i klyftorna under snön, och det händer lätt,
att folk och hästar plötsligt sjunka genom. Floden måste övergås flera
gånger, och hästarna äro tvungna alt balansera på de hala klippblocken
milt i den skummande forsen. Det går bra, och vi komma utan
missöden ned till huvuddalen.
Nu närma vi oss den gård, där vi hoppas kunna få härbärge över
natten. Utanför gårdsområdet, som omgives av en mur av sten eller
grästorvor, mottagas vi av en flock skällande hundar, men hästarna veta
av gammal vana, alt deras anfall icke är så illa ment, och taga det
jämförelsevis lugnt. Vi komma genom grinden och rida längs en inhägnad
väg upp mot boningshusen, som stå mitt på gårdsplatsen, tunet, i en
lång rad med gavlarna vända åt samma sida. Gavlarna äro ofta målade
röda, vita eller gula, men eljes äro husen gröna, emedan de äro beklädda
med grästorvor. Husen på de flesta isländska gårdar äro byggda av
grästorvor, oftast med mellanliggande lager av ohuggna stenblock, och
invändigt brädfodrade. Gården består av en rad tättstående småbyggnader med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
