Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knud Rasmussen: Grönländarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
geografien’
Så börjar folket sprida sig, vilket belt enkelt beror därpå, att ju färre
jägarna äro, desto större blir bytet. Vi se sålunda eskimåerna utbreda
sig mot väster över Alaska och de många ökedjorna ända fram till Asiens
nordkust. Mot öster över Labrador, Baffins land, Ellesmeres land och över
Smiths sund till Grönland, där invandringen troligen skett norrut mot
ostkusten och söderut över den sälrika Melvillebukten till södra
västkusten, där vi träffa dem första gången vid deras sammanstötning med de
gamla nordborna.
Det språk, som talas på Grönland, är detsamma, som talas av alla
de övriga eskimåstammarna, dels i Amerika, dels i Asien, blott med
större eller mindre olikhet i munarterna. Denna olikhet visar sig dels i
avvikande grammatiska ändelser, dels i en skiljaktig betoning av språket,
som i sig självt är mycket mjukt, vokalrikt och klangfullt och utmärkt
lämpar sig för exempelvis sång. Med avseende på sin byggnad äger språket
stor likhet med semitiska språk, t. ex. hebreiska, i det att den
jämförelsevis stora ordrikedom, varav det är i besittning, låter föra sig tillbaka
till enkla stammar, som genom vissa bestämda ändelser utvecklas antingen
till substantiv, adjektiv eller verb. Utom de här nämnda stammarna finns
det också en hel mängd suffixstammar, d. v. s. stammar, som ej ha
självständig tillvaro, utan blott användas i språket genom att fogas till dettas
grundstammar.
Tages t. ex. stammen okak, egentligen »ett redskap att säga
någonting med», »tungan», få vi genom en fortsatt utbildning härav, genom att
tillfoga ändelsen pok, d. v. s. »gör något», verbet okarpok, »säger».
Genom en annan förlängning med lugpok (luk betecknar ett upprepande)
bildas verbet okalugpok, d. v. s. »upprepar att säga något», d. v. s. »talar».
Som exempel på substantiv, bildade av samma stam, kan nämnas
okausek, egentligen »talesätt» (härlett av okarpok, »säger»), vilket i språket
betyder »ord». En annan bildning härav är okàussut: »påminnelse o. s. v.»
Det är dessa nyssnämnda suflix i förening med långa grammatiska
böj-ningsändelser, som kunna giva grönländska ord deras för främlingar
häpnadsväckande längd, som t. ex. aggerumàrnertusimavatdläkautangök (vars
grundord är aggelc, »är på vägen»), vilket betyder: »man säger, att du
brukar dröja mycket länge med att vara på vägen, d. v. s. komma».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
