Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knud Rasmussen: Grönländarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I grönländarna
501
land på jakt efter myskoxe, men detta händer dock mera sällan, enär
myskoxens skinn ej värderas högt av de kräsna eskimåerna.
GAMLA RELIGIÖSA FÖRESTÄLLNINGAR.
Polareskimåerna tro liksom de övriga grönländarna under hednatiden,
både på väst- och ostkusten, icke på någon Gud, som tillbedes, utan de
lägga till grund för sina religiösa föreställningar en rad berättande sagor
och sedvanliga bruk, vilka anses som arv från förfäderna, vilka däruti
nedlagt all sin visdom och livserfarenhet, på det att de, som kommo efter
dem, ej skulle begå samma fel som de själva.
Deras sagor bilda ett slags enkel »biblisk historia», som muntligen
berättas från släkte till släkte, dels rent skildrande, t. ex. skapelsehistorien,
dels i form av varningar till dem, som ej vilja underordna sig arvsedernas
krav, dels som ett slags hjältesagor om underbara män, vilka i alla
möjliga slags faror alltid kunde reda sig och sålunda bilda lysande föredömen
för kommande släkten.
Bruken däremot kunna närmast jämföras med en samling oskrivna
lagar, som upplysa om, vad man under vissa särskilda förhållanden bör
iakttaga och ställa sig till efterrättelse. Dessa bruk samla sig begripligt
nog liksom hos alla naturfolk särskilt omkring födelse och död.
Som exempel på dessa bruks beskaffenhet skall jag nämna några av
de viktigaste förhållningsregler, som iakttagas, när någon har dött:
Den döde lägges med huvudet mot solens uppgång. Han sättes ned
i ett stenrös, fullt klädd och med alla sina redskap. Själen, som fortsätter
livet, kunde behöva dem.
Liket insnöres i skinn oeh släpas upp till det ställe, där stenröset
skall resas. På fem dagar får ingen gå tvärs över de spår, som trampats
av likbärarna.
Om den döde är en man, dödas hans hundspann; de döda hundarna
spännas för hans släde, som sättes vid graven. Är den döde däremot en
kvinna eller ett barn, dödas blott ett par hundar. Detta göres, för att
den döda själen ej skall vara ensam i döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
