Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knud Rasmussen: Grönländarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I grönländarna 525
Ännu följer emellertid näringslivet i allt väsentligt samma huvuddrag
som vid danskarnas ankomst till landet, och vi skola därför nöja oss med
att i korthet redogöra för tillståndet, sådant det för närvarande är.
Den västgrönländska befolkningen, som under det danska regementet
rätt betydligt ökats i antal, räknar 11,000 människor, fördelade i ett
nordligt och ett sydligt distrikt.
Norra Grönland indelas i följande större handelsplatser och
upplagsorter: Upernivik, Umanak, Ritenbenk, Godhavn, Jakobshavn och
Egedes-minde, de så kallade kolonierna, under vilka återigen finnes en mängd
handelsplatser med mindre dotterbodar och samhällen. Hela distriktet lyder
under en förvaltningstjänsteman, som genom det k. direktoratet i
Köpenhamn står i förbindelse med inrikesministeriet, medan var koloni för sig
styres av en koloni föreståndare, som åter har uppsikt över
handelsplatsföreståndarna, vilka i regeln äro grönländare.
De inföddas förvärvskällor grunda sig uteslutande på jakt och fiske.
Jakten på havsdjur försiggår om vintern i huvudsak på samma sält som
hos polareskimåerna. Dock finnes här ännu ett fångstsätt, som särskilt i
de båda nordligaste kolonierna är särdeles givande, och del är fångsten
med nät. Nätet, som göres av vanligt bindgarn, är 9 m. långt och 3 m.
djupt; det spännes ut under isen vid näs och isberg, dit sälarna komma
för att hämta luft, och har man en 15—20 nät stående ute, kunna
dessa, när tilloppet är livligt, ge en lätt och god fångst. Isbjörnjakterna
inskränka sig närmast till Uperniviks distrikt och idkas här i synnerhet
av de nordligast boende i Melvillebukten.
Vid andra kolonier, särskilt Ritenbenk, Jakobshavn och Fgedesminde,
är fisket av betydenhet, och även om här ännu blott fiskas med krok och
drag, får hushållet härigenom ett goll bidrag. Från Umanak, Ritenbenk
och i synnerhet Jakobshavn utföres saltad hälleflundra med
sommarbåtarna. Utom hälleflundra och torsk finnes också längs hela kusten en
liten art lödda, en norsliknande fisk, som särskilt om våren kommer
längs kusterna i så omätliga stim ända uppe i vattenytan, att man kan
ösa upp den i så stora mängder, man överhuvud vill ha. Den bredes ut
på klippor och torkas för att användas till vinterförråd både åt männi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
