Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knud Rasmussen: Grönländarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I grönländarna
521
Blir man överfallen av en snöstorm, som sveper in allting i vitt och döljer
fjäll och väg i rök, så lutar man sig endast tillbaka i släden och
överlämnar allt åt hundarnas inneboende drift. De reda sig säkert och finna
väg, även där kusken måste ge tappt.
De grönländska hundarna leva ett välordnat samhällsliv, även om
de olika hundfamiljerna då och då kunna råka i förfärliga slagsmål. Då
är det alltid den gamla historien om en eftersträvad tik, som väcker
blodtörsten. För övrigt ha de som alla välordnade samhällen sin självvalda
Fig. 274. Från Ostgrönlands kust.
konung och drottning; »itokut» heter kungen och »negiokut» hans gemål.
Dessa upphöjda varelser behöva blott närma sig någon av de gemena
hundarna, för att denne genast skall kasta sig på rygg, rulla sig
underdånigt i snön och slicka sin härskare om munnen i undersåtlig ödmjukhet.
Om slagsmål uppstår, och »basen» endast visar sig, så skiljas
slagskämparna genast åt och smyga skamsna bort med svansen mellan benen.
Och skulle basen i övermod bita en hund, så att blodet flyter, vågar
syndaren ändå aldrig knysta, utan tar emot sitt straff med de sedvanliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
