Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villads Christensen: Danmarks städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
danmarks städer
,547
danska städer ha de plundrat och bränt. År 1368 intogo de själva
Köpenhamn och lade både slottet och staden öde.
Den sista stora uppgörelsen med hansestäderna ägde rum under
grevefejden (1534—1536), och sammanstötningen blev denna gång så häftig
och fördärvbringande, därför att den var bemängd med klasskamp och
inbördes krig. Nästan ingen stad gick oskadd utur den skövling, som
övergick landet. På Jylland var det särskilt städerna i norra och västra
delarna, som råkade illa ut. Varde led mycket, och Ålborg blev stormat
och utplundrat. Alla städerna på Fyen blevo plundrade eller brända. På
Själland förstördes Söborgs slott och stad, och ingendera av dem reste sig
på nytt. Haraldsborg vid Roskilde försvann vid samma tillfälle, och
borgarna i Stege på Möen revo själva ned sin fästning Stegeborg.
Köpenhamn tvangs efter en hård och långvarig belägring att giva sig och repade
sig först senare efter det slag, som det vid detta tillfälle fått. Alla städer
voro mer eller mindre utsugna av krigsfolket, och ännu långt efter fejdens
slut betungades de fortfarande av besvärliga inkvarteringar.
Men grevefejdens olyckor voro ej ensamma om att försvaga städernas
betydelse vid övergången till den nyare tiden. Kyrkoreformationen
verkade i samma riktning. Liksom den katolska kyrkans mäktiga
prästerskap och stora stiftelser på sin tid hade gagnat städerna, på samma sätt
blev det nu särskilt de, som fingo känning av, att kyrkans makt var
bruten. Städer som Ribe och Roskilde kunde ej bära den stora förlusten, då
det talrika prästerskapet försvann och alla klostren och många kyrkor
indrogos. Med reformationen var deras storhetstid oåterkalleligen förbi.
För Ringsted, Næstved, Mariager betydde klostrens nedläggande förlusten
av deras viktigaste stöd. Viborg och Odense miste sin starkt andliga
prägel, även om de i åtskilliga avseenden fortforo att intaga en framstående
ställning vart och ett i sin landsända. Hjörring och Åkirkeby, som under
medeltiden hade varit säte för sina landsdelars kyrkliga styrelse, nödgades
nu se sitt inflytande överflyttat till Ålborg och Rönne. I nästan alla städer
stängdes äldre kyrkor. I Viborg försvunno 12 på en gång under Fredrik I,
och lika många stängdes i Roskilde. Dessa senare stodo kvar som
ödekyrkor, tills Kristian IV lät mala den kalktuff, varav de voro byggda, till
cement att användas vid uppförandet av det nya tyghuset i Köpenhamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
