Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villads Christensen: Danmarks städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
danmarks städer
555
sandmassor. Redan tidigare hade Borre på Möen på delta sätt blivit
alldeles avskuret från havet.
Orsaken till dessa ogynnsamma förhållanden var väl den, att landets
ursprungliga vattenrikedom efterhand förminskades, men den allmänna
fattigdomen, som hindrade befolkningen från all vidmakthålla de äldre
anläggningarna, gjorde också sitt till. Då det från Kolding som vanligt
klagas över, att älven och hamnen växa igen, heter det samtidigt, att
staden ej har råd att anskaffa en mudderpråm.
Städerna hade på det hela taget ej råd till någonting. Trots den
ständiga fruktan för eldsvådor fanns det många småstäder, som icke
ägde en brandspruta med slang. Skolväsendet var uselt, kunskaperna få,
till och med de enklaste bekvämligheter fick man försaka. Från Grena
berättas år 1711, att det icke finnes annan läkare i staden än en
»gammal fattig man, som är över sina 80 år, vilken litet förmår eller förstår
alt hjälpa sig själv, än mindre andra.» Och från samma stad inberättas
1720, då det lades skatt på täckvagnar och schäser: »Dylika användas
icke här, ty de flesta färdas till fots, och de bättre, när de vilja ut och
åka, bruka bondvagnar och skrindor». Det fanns under dessa år många
orter, där skillnaden mellan landets och stadens näringsliv var nära alt
utplånas. När varken handel eller hantverk längre kunde trivas i
städerna, fingo dessa leva av vad de hade. Slagelse odlade sina slora
allmänningar, och borgarna i Vejle skölle sina humlegårdar. Storehedinge
levde på lantbruk och brännvinsbränning, och det säges år 1787, att dess
invånare »snarare äro all anse lor åkerbrukare än borgare.»
Vad regeringen kunde göra för alt upphjälpa del djupt sjunkna
näringslivet var blott obetydligt, och utanför Köpenhamn märktes nästan ingenting
därav. Dock anlade Kristian V ett tapetväveri i Köge, från vilket de
berömda tapeterna på Rosenborg utgingo, och från Fredrik III:s tid
härstamma ett par anläggningar, som bära hans namn. Fästningen Fredericia
var redan anlagd före kriget 1657—60, men blev under detta erövrad av
svenskarna och delvis förstörd. Efter freden begåvades den ånyo med
stora förmåner. Den fick stapelrätt, religionsfrihet för alla sekter och
asylrätt för alla, som måst inställa sina betalningar, samt för utländska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
