Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeppe Aakjær: Hedvandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5(52
geografien
härad. Här är rätta platsen för att iakttaga denna härliga, vackra
naturföreteelse. Vecka efter vecka ha de spirande rågåkrarna stått och
förberett sig till denna händelse. Strået har vaggat i knäna i vindens dans,
axen ha öppnat sina blomfjäll för sol och dagg och stått stilla liksom
lyssnande efter något avlägset, när fullmånen gick upp över
hedbackarna i öster. Frömjölet har redan under någon tid förväntansfullt
darrat mellan blomfjällen; nu är stunden inne, en frisk vindkåre stryker
smeksamt över ljung och snår. Och så — huj! — ännu en smidig
böjning i knäna, ett skälmskt kast av det mjuka skaftet — och det gula
mjölet yr ut i luften som en svärm av små älvor och tumlar åstad som
en knappt skönjbar rök.
Vem uttalar den trollformel, som en sådan strålande dag plötsligt och
på samma gång får en bel trakts rågfält alt kasta ut sitt frömjöl? I
synnerhet liär uppifrån är anblicken praktfull; det ser ut, som om den blåa
röken komme från en underjordisk eld. Undret sprider sig från lalt till
fält tvärs över mossar och ljungkullar, det är vinden, som ger fältropet.
Känn, hur luften är söt av allt detta befruktande frömjöl, som virvlar
omkring med blinda, men heta drifter. Något av rågbrödsbakningens
doft och sötma ligger gömt däruti.
När denna lilla scen av naturlig oskuld, då moder jorden för elt
ögonblick öppnar dörren in till sin lönkammare, för länge sedan bortförts
av de lekande vindarna, fångas din blick av allvaret i det landskap, som
utbreder sig omkring »dåsens» fot. Ligger ej där utefter kullens
ljung-klädda sidor det gamla härdade Daugbjærg med alla sina gåtor i kalk
och flinta? Det är något egendomligt sagolikt och uråldrigt med detta
samhälle mitt ute på heden. Bakom varje videbuske på backsluttningen
kan du vänta finna öppningen till ett nedlagt medeltida kalkbrott. Dalen
framför dig liknar ett stelnat kraterlandskap; det ser ut, som om elt
jättesvin hade gått och bökat upp marken. Källor springa fram ur
kalkgrunden, göra en titi ned i dalen, återvända så till sin moder och porla sedan
fram djupt nere, där de vidga ut sig till en bäck, vid vilken de
kringliggande gårdarna vattna sin boskap. De små gårdarna överallt på
kalkbackarna äro allt fortfarande ofta av en gammaldags typ med brokiga
ekbjälkar i lerväggen. Fälten omkring gårdarna kunna just icke alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
