Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeppe Aakjær: Hedvandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hed vandring aH 577
Delta ständiga landsvägsliv gav anledning Lill mycken dryckenskap
överallt på krogar och rasteslällen. Få av dem, som körde kalk, blevo
välbärgade. Daugbjærg har alltid varit elt fattigt samhälle. Icke för inlet
heter det i en mantalslista från 1705: »Här finns ingen, som kan väva
bolstervar, linne eller vadmal, långt mindre det, soin mera är. Men de
familjer, som här finnas, ha ingenting att föda sig med utom sin
spinnrock om vintern och odlingsarbete för bönderna om sommaren. Sämst
lottade äro en del flickor, som av brist på brödsäd ej kunna få tjänst
om vintern, och en stor mängd tiggare, som antingen gå eller låta sig
skjutsas omkring för att söka sitt uppehälle, vilket en ej ringa del av
gårdsbrnkarnas egna barn nödgas göra för föräldrarnas fattigdoms skall.»
Men nu kunna vi ej dröja längre vid Fjends härad, dess långsträckta,
mot väster sluttande dalar med slingrande bäckar på bottnen, dess tunga,
ljungklädda åsar, som ännu trotsa plogen och odlingen, dess många av
rågfält omgivna ättehögar — fornforskaren har på häradets omkr. fyra
kvadratmil räknat 1450 sådana — på vilka de små vita lammsvansarna
lekfullt vippa upp och ned i sommarsolen. Vi vända oss nu mot söder
och ha då framför oss den skönaste, den vidaste, den mest obrutna hed
i Danmark. Det är den omkring 7 kv.-mil stora Karupslätten, som
fyller vårt synfält och disigt förtonar mot synrandens alla tre sidor. Nu
står solen i söder, och luften dallrar och skälver över sänkorna och
hedens små vattenspeglar. Ahlheden ligger så jämn, som om en vält gått
fram över den; här är fortfarande milslångt mellan byarna, och de, som
finnas, äro belt glest befolkade. Långt bort i fjärran resa sig kyrkorna
i Grove och Simmelkjær mot skyn som spjutskaft; eljes ligger allting
platt ned mot jorden.
Men tänk aldrig, alt här är tråkigt eller enformigt! Vem har hittat
på det dumma pratet om, att beden skulle vara enformig? Det måste ha
varit någon närsynt stackare, som fördärvat ögonen i den överbefolkade
storstaden och mist förmågan att uppfatta ting, som ej åstadkommas med
maskin. För resten vill jag fråga, om icke de odlade fälten äro
enformiga med sina evigt upprepade ombyten: en rågåker, två potatisland
o. s. v., medan varje frö, som ej kan ge mjöl i påsen, förföljes och
nedtrampas.
Geografien. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
