Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeppe Aakjær: Hedvandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5(52
GEOGRAFIEN
Innan vi slula denna dag, vilja vi taga vägen över Rövardalen där
norrut. Namnet är ej förtroendegivande, landskapet ännu mindre. Här
kunde man sitta och smida ihop nattliga skräckscener, ägnade att ge den
mest övade författare av rövarromaner dussintals sömnlösa timmar. Det
är heller ingen brist på sägner, som knyta en mängd ogärningar till
platsen. »Vi skola leva på de vägfarande, sade rövaren i Sejbæk till krögaren
i Hagebro.» Detta har sedan urminnes tider varit ett bekant ordstäv.
Rövardalen, som sträcker sig mellan höga, dystra ljungbranter i
riktning från söder till norr, ligger just halvvägs mellan ortens nämnda båda
ställen. Här vid Sejbæk korsade på den tiden landsvägarna
Viborg—Hol-stebro och Sltive—Kolding varandra; ljungen böjer sig ännu i dag över
deras mossiga spår med en sällsam och misstänkt tystnad, som om
tuvorna hade mörka hemligheter med varandra, vilka ej vem som helst får
veta. De gårdfarihandlare och färdemän, som här förgäves ha ropat på
hjälp under de kolsvarta höstnätterna, lära nog ej vara så få; deras
oförsonade mord gå ännu igen i hedens mörka sägner.
Den jylländske Rob Roy, Jens Långlcniu, som fick namn efter sitt
oförvägna vapen, en lång dolk, som han på avstånd slängde emot sitt
offer och åter drog till sig med en rem, sättes av sägnerna i samband
med dessa trakter. Det torde väl också vara nästan otvivelaktigt, att han
är en historisk person, även om ban ännu ej stuckit upp sitt
förbrytarehuvud ur någon av de genomletade dokumentpackorna. Tiden mellan
fiendeskarornas grymma härjningar av den jylländska halvön år 1627 och
1658 var just särskilt gynnsam för dylika laglösa varelsers välbefinnande.
Folkets dom låter den fångade stigmannen från heden efter utståndet
fängelse och tortyr bli rådbråkad utanför Horsens. Tidpunkten är här som
alltid i folksägnen osäker.
Men Jens Långkniv har icke varit ensam om att förläna dessa
trakter ett romantiskt färgskimmer. Här huserade Karl X Gustavs svenskar
och brandenburgarna tillsamman med vargarna år 1658 och betecknade
sin väg med mord och brand på alla håll i de fattiga hedsocknarna. Deras
plundringslust gick i synnerhet ut över prästerna, som ju alltid ha haft
litet mera av denna världens goda än andra dödliga. Dokumenterna ropa
till himlen om vad dessa hedens präster måst genomgå. Både den i Ha-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
