Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeppe Aakjær: Hedvandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5(52
GEOGRAFIEN
Hon var född 1790 av kringvandrande föräldrar, och hennes födelseort
känner man ej; hela hennes liv var en vandring utan hem eller någon
fast uppehållsort.»
Här i tukthuset kom Blicher också i beröring med »professorn»,
vilkens dopnamn var Hartvig Andreasen Lunding, honom, som Blicher på
Örre hed låter dansa reel med Linka Smælem i tre fjärdedels takt och
vilken Dorph betecknar som sin läromästare i rotvälska eller tattarspråket.
För denna sin villighet att lära ut vad han kunde drabbades han i
sanning av ett hårt straff. Tattarna vredgades över alt se sitt tjuvspråk röjt
för främlingar och svuro förrädaren hämnd. Dorph berättar med gråt i
rösten, hurusom Lunding kort efter sin frigivning omringades utanför
staden Kolding av ett band tattare och nedstacks. Han är helt vissl den
ende tattare, som låtit sitt liv för vetenskapen.
Även tattarnas konung, Johannes Axelsen, i vilkens hus längst ute
på Karupslätten Blicher låter tattarbalen gå av stapeln, måste gång på
gång avlägga sin majestätiska värdighet här i det snuskiga tukthuset och
i stället iföra sig fästningsfångens tröja. Densamme Johannes Axelsen
dog för övrigt på Skjellerups fattiggård den 19 maj 1872, en tragisk lott
för alla, mest tragisk dock för en konung.
Man har jagat tattarna, som man jagar rävar; jag skall blott erinra
om den stora tattarklappjakten över fyra jylländska län, som man
anställde den 11 februari 1835 och som inbragte myndigheterna ett byte av
omkring 200 trasiga och av köld och umbäranden fördärvade varelser.
Hur måste icke dessa lidelsefulla älskare av friheten ha lidit under
dessa upprepade perioder av fängelseliv! En gammal rannsakningsdomare
har också yttrat, att ingenting kan jämföras med den lätthet och det jubel,
varmed en sådan nyligen utsläppt fånge rörde fötterna över en solbelyst
hedstig.
Heden har nu för länge sedan mistat de flesta av dessa sina så
trofasta barn. Alla de tattarstugor, jag har vetat om, äro nu jämnade med
marken; detta gäller sålunda om Johannes Axelsens i Örre (riven 1892),
Daniel Axelsens i Resen (omkr. 1885), Jörgen Axelsens i Vroue (1890),
Anders Abrahams i Estvad (Ginnnigs härad). Kanske står dock ännu
tat-tarehuset i Kisum Kjær (Rönbjærgs station), som jag besökte år 1899 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
