Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeppe Aakjær: Hedvandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5(52
GEOGRAFIEN
mil. Återstoden — alltså omkring 44 kv.-mil — kommer på plogens
lott. Det är ett gott arbete på knappast en mansålder!
Det är inemot 200 år, sedan Jyllands vidsträckta hedar började väcka
nationalekonomernas bekymmer. En regementskvartermästare Christoffer
Falck insände den 15 mars 1723 till regeringen ett förslag, vari han
utförligt redogör för sin syn på hedfrågan och utvecklar sina planer på
hedens uppodling bit för bit. Detta förslag ledde till en kunglig
förordning av 26 maj 1723, som erbjöd hågade heduppodlare åtskilliga friheter
och skattelindringar. Men planen misslyckades fullständigt; blott en enda
man anmälde sig i bela Bövlings län, och även han drog sig sedan
tillbaka.
Så fick saken ligga nere ända till fram på 1750-talet; år 1751
tillsattes en kommitté med uppdrag att undersöka hedarna. Dess vandringar
inskränkte sig dock till Ahlheden, och även dess visa råd mynnade ut i
ett kungligt beslut, som blott var ett uppkok av Christoffer Falcks för
länge sedan förflyktigade luftslott. Den bar också ungefär samma frukter
— det vill säga inga.
Men nu uppdyker en man, som med exempellös kraft förfäktar hedens
uppodlande. När ingenting annat kan övertyga samtiden, hugger han själv
i, med sina bara nävar, och utan hänsyn till börd och levnadsställning
ägnar han sin förmåga åt en hedodlares mödosamma värv. Det är den
tyskfödde kaptenen Ludewig von Kahlen, som hittills aldrig har nämnts
i hedens årsböcker, men som i sanning förtjänar en plats där, icke så
mycket för vad ban uppnådde, men väl för den oegennytta och den kraft,
varmed han fullföljde sin plan.
Den, som från väster närmar sig Ahlhedkolonien, varsnar halvvägs
mellan Sejbæk och Grönhöj en dunge träd, som stå och buga för
västan-vinden och luta sina mossiga grenar ut över landsvägen Skive—Kolding.
Det är de sista ömkliga resterna av den verksamhet, som kapten Kahlen
påbörjade här sommaren 1756, då ban för regeringens penningar byggde
en gård, som han kallade Kongenshus och befolkade med sina landsmän,
de långskäggiga mecklenburgarna, som han ansåg för de bästa hedodlare
i Europa och som han personligen hade avhämtat i sitt fädernesland.
Deras samliv blev emellertid av kort varaktighet; mecklenburgarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
