Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Victor Madsen: Huru har Danmark uppstått?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HURU HAR I1ANMARK UPPSTÅTT
625
talade stora fastlandet, utsatt för de nedbrytande krafternas verksamhet.
Dessa avlägsnade efter hand det mesta av den ovannämnda sandstenen,
skiffrarna och kalkstenen på Bornholm, så alt de nu blott intaga ett
mindre område på den sydliga delen av denna ö.
Ingen av de avlagringar, som bildades, har bevarats till våra dagar.
Vi veta därför så gott som ingenting om de dåvarande
naturförhållandena i Danmark. Om det under stenkolstiden bildades kolförande lager
i Danmark, är oss fullständigt obekant; finnes stenkol här, ligger den nu
så djupt, att den ej kan brytas. Från den följande tiden, slutet av
forntiden och början av medeltiden, finns det i Mellaneuropa mäktiga
saltlager och andra avlagringar, som tyda på, alt det under detta skede har
rått ett varmt och torrt fastlandsklimat, som gynnade uppkomsten av
öknar och saltsjöar. Som liknande avlagringar finnas vid Segeberg och
Elmshorn i Holstein, får man antaga, att motsvarande naturförhållanden
varit rådande även i Danmark under denna tidrymd.
DE KOLFÖRANDE KUSTBILDNINGARNA.
Först långt fram i jordens medeltid trängde havet åter in över
Danmark och den sydligaste delen av Sverge. I träsk och sjöar tätt intill
kusterna, i flodmynningar, vikar och i öppna havet ej långt från land
avsattes en serie avlagringar, av vilka en del ännu linnes kvar i våra dagar
på Bornholm och i Skåne. Det på danskt område befintliga av dessa
avlagringar finnes som en smal remsa utmed en del av Bornholms
väst-och sydkust. Dess beskaffenhet är växlande. Huvudmassan är nästan
ren kvartssand; dessutom finnas sandsten, lerlager, av vilka några äro ganska
eldfasta, lerjärnsten och stenkolslager, som förut brutits.
I lerlagren och i lerjärnstenen finnas talrika växtrester: till stenkol
förvandlade stammar, rötter, grenar och blad, som ofta äro utmärkt väl
bevarade. De visa oss en bild av stora skogar med talrika cykadèer och
tropiska barrträd, delvis besläktade med nutidens araucarior, mellan vilka
det växte en mängd stora vackra ormbunkar, som förekommo på ett lågt
kustland med många träsk och sjöar. Lövträden hade ännu ej uppstått.
I andra lager, särskilt i sandsten, finnas återstoder av den jämförelse-
Geografien. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
