Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Victor Madsen: Huru har Danmark uppstått?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5(52
GEOGRAFIEN
sista skede känner man inga avlagringar i Danmark. Här är all Iså åter
en lucka i redogörelsen för Danmarks uppkomst. Undersökningar i
grannländerna tyda på, att Danmark den tiden var ett vidsträckt slättland med ett rikt
djurliv, men intet spår av det dåvarande Danmark har bevarats till våra dagar.
Under brunkolstiden uppstodo Färöarna genom häftiga vulkaniska
utbrott i norra delen av Atlantiska havet. De bestå nästan uteslutande
av basalt, gamla lavaströmmar, som tillsamman äro över 4 km. mäktiga.
De enstaka strömmarna äro 10—30 m. mäktiga; mellan dem finnas tunna,
vanligen röda tufflager jämte lager av vulkanisk aska. På somliga ställen
har man funnit gamla kraterrör. Ursprungligen voro Färöarna
sammanhängande och ägde långt större utsträckning än nu. Genom den
nedbrytande verksamhet, som utövades av floderna under sista delen av
brunkolstiden, av inlandsisen under istiden, då öarna bildade, ett särskilt
nedisningsområde, och av havet, ha Färöarnas nuvarande former uppstått.
ISTIDEN.
På kusten av Norfolk i England finnes en serie intressanta
avlagringar från slutet av brunkolstiden. De ha på sin tid avsatts i havet
tätt invid stranden och innehålla en mängd snäck- och musselskal. En
del av dessa utbreder sig huvudsakligen åt söder, en annan del mot norr.
Undersöker man i vart särskilt av dessa lager, hur många sydliga och
liur många nordliga arter det finnes, ser man, att ju högre upp man
kommer i lagerföljden, desto mera försvinna de södra arterna, och desto flera
nordiska ha invandrat. Detta visar, att klimatet efter hand blev kallare,
tills det mot slutet av brunkolstiden hade blivit ungefär som i våra dagar.
Men klimatet blev ännu kallare; detta framgår bl. a. av de lager, som i
England ligga ovanpå de omtalade från slutet av brunkolstiden.
Redan när klimatet blivit som under nutiden, får man antaga, att det
i de svenska och norska högfjällen uppstod områden av evig snö och is
liksom i våra dagar. I samma mån som klimatet blev ännu kallare,
växte dessa områden, ismassorna bredde ut sig över den skandinaviska
halvöns gränser och nådde som en sammanhängande inlandsis så
småningom ut över Danmark och långt ned i Mellaneuropa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
