Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. J. Sederholm och J. Quist: Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
GEOGRAFIEN’
upp över ytan, och landet blev i huvudsak en slätt, likartad med den
stora ryska slätten, med vilken det då omedelbart sammanhängde. Men
under tertiärtiden, då hela Nordeuropa jämte närliggande hav var utsatt
för så starka rörelser i jordskorpan, ägde även här häftiga jordbävningar
rum, varvid den förut jämna ytan sprack sönder i en mängd skilda flak,
som skötos om varandra. Sedermera, då under istiden de stora
ismassorna långsamt gledo fram över landet, bortförde dessa såväl de på ytan
kvarliggande lösa jordlagren som även alla de stycken av den
sönderspruckna berggrunden, de förmådde lösrycka. Närmast omkring
jordbävningssprickorna bildades sålunda långa och smala, klyftartade
fördjupningar, och även av de mellanliggande delarna bröt isen ofta bort stora
partier, när de voro sprickfulla. Man finner därför i Finlands
ytkonfi-guration, Irots den skenbara regellösheten, här och där utpräglade
rätliniga drag. I de stora sjöarna, särskilt Päijännes botten, finnas i
korsande riktningar förlöpande raka rännor, ovanom vilka de brantaste
bergssluttningarna ligga. Annorstädes finner man långa, ytterst smala
och djupa sjöar eller floddalar av klyftartad karaktär, mera rätliniga än
floderna eljes pläga vara. På många ställen visar förekomsten av fina,
lodräta eller i lutande riktningar gående, s. k. slintrepor på bergytorna
eller av en sönderriven bergarlsmassa, en s. k. rivningsbreccia, i
sprickorna, alt dessa uppkommit genom rörelser i berggrunden, på samma sätt
som enligt många geologers tanke varit fallet även med de norska
fjordarna. Många av de långsmala vikarna i finska skärgården kunna i själva
verket betraktas som ett slags mycket grunda fjordar.
Då isen smälte bort från landet, kvarlämnade den ett mer eller mindre
mäktigt täcke av lösa jordlager. Av de block, som legat infrusna i isens
understa del och som nöttes mot varandra och mot underlaget, då isen
skred fram över landet, bildades den steniga moränen, som nästan överallt
ligger närmast berggrunden, höljande denna med ett täcke av stundom
några tiotal meters tjocklek. Vid isens avsmältning uppkommo
smältvattensfloder, som under starkt vattentryck flöto fram djupt under ytan
över berggrunden i av vattnet urholkade kanaler. I dessa avsatte sig
massor av sand och rullstensgrus, bildande de egendomliga sandåsarna,
som ofta liksom broar sträcka sig tvärs igenom sjöarna. Det finare siam,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
