Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. J. Sederholm och J. Quist: Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
GEOGRAFIEN’
Finlands och rikshuvudstaden S:t Petersburgs försvar anförtros åt en
finsk truppstyrka. Även framgent blev Finland lika obrottsligt troget sina
härskare, som dessa voro landet, vars författning var och en av dem vid
sin tronbestigning bekräftade genom en särskild regentförsäkring. Under
Alexander II:s tid begynte åter lantdagen regelbundet sammanträda från
och med år 18(53, varefter lagstiftningsarbetet sköttes av regent och ständer
gemensamt.
Denna lyckliga tid, under vilken landet gick snabbt framåt i kultur
och välstånd, fortfor ostörd ända till slutet av 1880-talet. Då begynte
från ryskt håll allt häftigare angrepp riktas mot den självständiga
ställning, landet intagit i förhållande till det ryska kejsardömet. För dem,
vilka där motsatte sig införandet av ett konstitutionellt statsskick, var den
självstyrelse, Finland åtnjöt, en nagel i ögat. Från nationalistiskt håll
gjordes gällande, att Finland borde i samma mån som övriga delar av
ryska riket laga del i dessa uppoffringar för krigsväsendet och alla övriga
kostnader för upprätthållandet av dess yttre politiska maktställning. I
Finland hänvisade man till den av Alexander I förlänade och av alla senare
ryska kejsare stadfästade konstitutionen. Från ryskt håll påstods, att de
nådegåvor och löften, suveränerna givit landet, av dem även kunna
återtagas, när det behagar dem, eller ryska rikets väl fordrar det. I början
på 1890-talet underordnades Finlands postverk del ryska, och gemensamhet
i tull och myntväsen planlades. För denna gång gick man dock ej vidare
på den inslagna banan, utan Finland fick ända till år 1898 vara i ro.
Men då utnämndes till generalguvernör i Finland general Bobrikoff, som
lick i uppdrag att - närmare sammanknyta detsamma med kejsardömet.
År 1899 utfärdades det s. k. »februarimanifestet», i vilket påbjöds atl
varje fråga av allmän riksnatur skulle kunna ordnas av kejsardömets
myndigheter oberoende av lantdagen. I enlighet härmed utfärdades en
värnpliktsförordning år 1901, enligt vilken den finska ungdomen efter de
inhemska bataljonernas upplösning skulle fullgöra sin värnplikt i de ryska
trupperna. Mot Bobrikoffs alla åtgöranden satte dock finnarna ett segt,
passivt motstånd. De inkallade värnpliktige infunno sig till största delen
icke under fanorna, och denna »värnpliktsstrejk» fortsattes så länge, att
ryska regeringen till sist blev tvungen att inställa det vidare fullföljandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
