Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. J. Sederholm och J. Quist: Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
34
GEOGRAFIEN’
marken, varvid kvistar, stubbar och rötter brännas. Svedjebruket hade
sin huvudsakliga användning på de liöglända moränmarkerna i det inre
av landet, vilka ofta äro mycket steniga och svåra att uppodla till vanliga
åkrar. På de jämnare lerslätterna i kusttrakterna användes redan tidigt
det s. k. växelbruket, vid vilket jorden vartannat år odlades och vartannat
fick ligga i träde. Numera har inom största delen av landet ett
tidsenligare jordbruk med flerårigt omlopp vunnit insteg. Boskapsskötseln och
därmed förbunden mejerirörelse vinner år för år större betydelse. Den
starka stegringen av smörexporten, som vissa år varit endast obetydligt
mindre än Sverges, har dock under senare år motverkats därav, att det
stigande välståndet åstadkommit en stor konsumtion inom hemlandet.
Särskilt på mejeriskötselns område har andelsverksamheten i Finland fått
stor betydelse.
Boskapen i Finland är till stor del av inhemsk ras, men därjämte
användes även den skottska ayrshire boskapen. Den finska hästen är
mycket känd för sin uthållighet och sitt snabba lopp. Den påminner
något om den norska, men är mindre, till utseendet icke särdeles
tilltalande, emedan huvudet är grovt och korset sluttande. Den är ytterligt
förnöjsam, härdig och livlig, så att den i trav besegrar även vida större
hästar. Genom systematiskt urval av avelsdjur har man småningom
uppdrivit snabbheten rätt betydligt, men jordbrukaren beklagar sig över, att
den finska hästen fortsättningsvis är något för lätt för att användas vid
djupodling av styvare jordarter.
I vissa delar av landet, särskilt Österbotten, förekomma ännu
naturliga ängar i ganska stor utsträckning.
»Storkyro åker och Limingo äng
Ha icke sin like i bredd eller längd»,
säger ett finskt ordstäv. Ar för år plöjas dock ängarna i allt större skala
upp till åkrar. Även kärrodlingen spelar, isynnerhet i nyssnämnda
landskap, en ganska stor roll. På grund av den ofantliga utbredningen av
kärren i Finland kan man vänta, att deras lätt odlade jord i framtiden
skall komma alf bilda en mycket stor del av åkrarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
