Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Broch: Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
78
GEOGRAFIEN’
på Rysslands kulturutveckling ända fram till senaste tider. Den hunger
och det missnöje, det företagsamhetsbegär, som i en mera omväxlande
natur och i mindre länder förmå människor att söka nya förvärvskällor
genom att mera »intensivt» utnyttja landets naturliga tillgångar, har i
Ryssland tagit den »extensiva» (utåtsträvande) riktningen, mot nya orörda
eller glest bebodda landsdelar.
Kraftutvecklingen i östlig och sydlig riktning, under hårda strider,
måste förekomma oss ännu mera storslagen, när vi ha i minnet, att
samtidigt med den riket i Moskva under långa tider har måst rikta sin
statskonst och sin kraft mest mot väster. Har måst, upprepar jag.
Moskoviternas begär att utvidga riket västerut får nämligen ej endast dömas
som sniken erövringslusta. Senare tiders härsklystna politik har
visserligen mången gång gjort en dylik dom berättigad. Men till grundtanken
och i huvuddragen ha dock även Moskvas utvidgningar västerut varit en
naturlig och nödvändig uppgift.
Den grekisk-katolska trosbekännelsen och de kulturfrön, som
tillsamman med den hade slagit rot i det gamla Ryssland, kommo efterhand
ryssarna att betrakta sin själsodling som en värld för sig, olika med och
rent av en helig motsats till den romersk-katolska världen. Då turkarnas
inträngande i Europa och det gamla grekiska rikets fall hade grusat den
gamla bysantinska odlingen, var den ryska grenen av den grekisk-katolska
kyrkan hänvisad till att reda sig på egen hand, ja, lärde ofrivilligt att
alltmera anse sig för den gamla »rättrogna» kyrkans arvtagare, sanna
värn och beskydd. Redan genom den kyrkliga utvecklingen uppstå på
detta sätt de våldsammaste brytningar mellan ryssarna och de västra
folken på Östeuropas slätter, framför allt polackerna.
Denna religiösa motsättning och brytning måste stegras till en
våldsam kamp i samband med den politiska kampen om herraväldet på
slätten. Moskva var icke den enda medelpunkt, som växte upp på det
äldsta, sönderfallna Rysslands ruiner; det hade medtävlare i väster.
Här hade för det första Polen använt tiden efter det stora tatar-infallet
till att tillskansa sig stora delar av de gamla ryska Dnjepr-trakterna.
Norr därom framväxte storfurstendömet Litauen, med huvudort i Vilna;
det gjorde sig småningom till herre över de ryska bygderna ända till få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
