Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dahl: Landet under havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’230
GEOGRAFIEN
På torgen äro upptimrade långa gator av marknadsstånd, som skina
av målning och mässing. Där stå välfödda gummor med dinglande
guldsmycken om pannan, gorå-järn i handen och torvglöd på alla sidor, och
där vankas både puffertjes och broedertjes och spekalalie och zoetekoek
och allt vad de holländska stora och små zoetekouwers (läckergommarna)
kunna begära.
En »friare» med »en hoed», d. v. s. som kan uppträda i hög svart
hatt, står högt i kurs. En liknande sorts folk äro »kruyerna», ett slags
stadsbud. De kasta en vit lärftsjacka över sig, och så äro de »kruyer»,
gå ärenden, bära bördor och hämta hein damer från kvällsbjudningar.
Enligt olika taxa. Zonder jas (»utan den vita») är den billigaste
hämtningen. Så kommer »med den vita»; därefter »me t de wiite en met en
arm». Och slutligen den »tleftigste» (finaste) hämtningen: med vit jacka,
erbjuden arm och hög hatt. Vad vill man mer begära!
Men nu få vi ge oss ut litet på landet. Vi möta då först
holländarnas kära landställen, builens. Särskilt utanför småstäderna, ty där äger
fortfarande varenda något så när välbärgad familj ett dylikt. Med lustiga
namn över porten: Nel pas! Well tevreden! Nooit gedacht (aldrig tänkt,
d. v. s. att få det så bra). Och där nedanför små broar och små
dammar och små båtar och kanske en gungande bro och ett hemligt
springvatten, som, när foten trampar på tröskeln till ett lusthus, plötsligt från
alla håll regnar ned kring en förbluffad, men torr åskådare.
Vandra vi vidare, möta vi hundar, en eller två, ja tre i spännet, som
draga mjölk eller grönsaker till torgs, och de äro så duktiga, att flickan
mycket väl kan sätta sig ovanpå lasset. Om vi möta stora vagnar och
hästar, lägga vi märke till, att vagnarna sakna skaklar. Hästen drar
vagnen mellan två remmar eller tåg. Det fins ju inga backar, annat än när
man skall en halv eller hel meter uppför en bro. Och då använder bonden
sina ben i stället för fimmelstång. Han sitter på bocken och planterar
båda sina blanka träskor på hästens bakdel — den stången är bra nog.
Och skall vagnen svänga till höger eller vänster, så sticka de vridbara
framhjulen upp ett stort trähorn framför bondens ben, och så vrider han
på ratten alldeles som en annan sjöman, skillnaden är bara den, att han
använder fötterna i stället för händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
