Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dahl: Landet under havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
238
GEOGRAI-IEN
in mellan dynerna, som kunna vara över en fjärdingsväg breda, växa
snår och skog, så att man vandrar där lika fritt som på en hed. Det är
godsägarnas jaktmarker, och vem skulle icke vilja vara godsägare här?
Det vimlar av rapphöns, för att nu ej tala om harar och kaniner. Marken
är märkt av dem, hål vid hål. Och ställer man sig på en sandkulle och
klappar i händerna, så myllrar det ur närmaste hålorna i vild flykt bakom
närmaste backe.
Där ligga de väldiga holländska bok- och ekskogarna med bjortar
och rådjur, där de stå som tätast,
och glada promenerande holländare
längs de breda vägarna. Människor,
som åka förbi i järnvägsvagnarna,
upptäcka ej de holländska skogarna,
därför alt de endast se träden i förslå
ledet. Terrängen höjer sig ju ej, så
att man kan se skogarnas djup och
och längd. Men de stå där i alla
fall i all sin skönhet med gamla,
vridna ekar och raka, i grönt
bron-serade bokstammar. Och skogarnas
blad viska sagor och sägner ända
från druidernas dagar, då deras
jätteträd voro heliga och de gamla
bata-vernas bokskogsvaklare med hudar
över axlarna drevo sina svin genom
dem och med långa störar slogo ned
bokens och ekens ollon till svinföda, medan deras herre med håret ned
på axlarna, mantel över skuldran och jaktdolk i bältet strövade omkring
i skogsbrynet och befallde.
Skogarna susa med saga och sägen från den tid, då Zuidersjön ännu ej
fanns och då en väldig Rhenarm Höt ut förbi Alkmaar och Egmond. Då
prästen slaktade offerdjuret på Heiloo (den heliga platsen), utdelade
köttstyckena, rannsakade inälvorna eller lyssnade till hästarnas gnäggande för
att förkunna gudarnas vilja och råd.
Fig. 120. Haarlemsflicka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
