Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Einar Haffner: London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
246
London är en svår stad att hitta uti. Den är icke anlagd efter någon
hestämd, regelbunden plan med gator, som skära varandra i rät vinkel
liksom i de amerikanska storstäderna, och icke heller utgå dessa gator
strålformigt från stora öppna platser, som fallet är i Paris. London har
ända i det sista vuxit upp fritt, och medeltidens gatnät är ännu bevarat.
För 250 år sedan brann nästan hela det nuvarande London, det som nu
är City; över 13,000 hus gingo upp i lågor. En berömd arkitekt, S:t
Paulskyrkans byggmästare, uppgjorde då en plan till reglering av staden;
hade den följts, hade London som stad blivit en av de mest storartade i
världen. Men planen följdes ej; staden uppbyggdes igen efter de gamla
gatulinjerna, och därför äro gatorna i City nu trånga och krokiga. Den
väldiga staden eller, rättare sagt, de städer, som växte upp utanför City,
betraktades som förstäder, vilka City ej hade med att göra, och även här
blevo gatorna trånga och krokiga. Med oerhörda omkostnader har, som
sagt, stadsstyrelsen brutit stora nya gator genom alla de tättbebyggda
kvarteren, men någon regelbunden stad kan London aldrig bli.
London är icke heller särdeles väl byggt; det kan t. ex. ej på långt
när mäta sig med Paris. Husen äro för det mesta små och grå till färgen,
och det har icke gjorts något försök att genom byggnadssättet få dem
vackra. T. o. m. i de största och finaste affärskvarteren gäller delta delvis,
ehuru häri inträtt en förändring på de senaste åren. Komma vi frän
Paris’ eleganta boulevarder med de stora vackra husen eller från Newyork
med sina 30 våningars skyskrapare, skola vi finna byggnadssättet i
London ganska torftigt, t. o. m. i de rika stadsdelarna. Detta har två orsaker.
Den mark, som London är byggt på, tillhör till en stor del rika
adelsmän, som icke sälja den, utan endast arrendera ut den mot en fast
årlig summa. Arrendetiden är satt till 99 år, och när denna tid förflutit,
måste huset antingen tagas bort igen eller tillfaller det tomtägaren. Det
är klart, att människor ej vilja lägga ned mycket penningar på fina hus,
när de veta, att pengarna till slut gå förlorade. Härtill kommer även, att
engelsmännen ej vilja bo på samma sätt som exempelvis människor i
Stockholm, som packa ihop sig i stora fyra- eller femvånings
hyreskaserner. I London vilja om möjligt alla människor ha sitt eget hus, även
om det är aldrig så litet och enkelt. Komma vi bortom de mittersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
