Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Einar Haffner: London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
t.ONDON
249
Det år lätt att törsta, att London med ett dylikt byggnadssätt måste
till omfånget bli mycket stort, i jämförelse med andra städer. Det
egentliga London har som sagt 41/» miljon invånare, medan Paris har inemot
3 miljoner. Men till omfånget är London mer än fyra gånger större än
Paris.
Egentligen vacker kunna vi därför icke kalla Englands huvudstad.
Komma vi dit en höstdag, när regnet öser ned och gatorna äro betäckta
med smuts och gyttja, eller en vinterdag, när svart dimma har lägrat sig
över staden, så att vi ej kunna se handen för oss ens mitt på dagen, då
tycka vi, att vi aldrig ha sett någonting så dystert och otrevligt. Men
på försommaren, när träden just fått blad, när gräset i de härliga
parkerna är ungt och grönt, när solen skiner varmt på alla de ljusklädda
människorna och samfärdseln brusar omkring oss, då se vi, att även
London har sin skönhet, och vi komma sedan alltid att längta tillbaka
till denna den största och mäktigaste av världens städer.
Järnvägslinjer genomskära London i alla riktningar till en
sammanlagd längd av 1,050 km. eller mer än två gånger linjen Stockholm
—Göteborg. De löpa uppe på höga vallar mellan husen eller i djupa sänkor,
lägre än gatorna, eller djupt nere i jorden under husen. Stationerna ligga
tätt intill varandra, så tätt, alt det i Slor-London finnes över 500
järnvägsstationer, medan det i hela Skåne, som är Sverges järnvägsrikaste
landskap, blott finnes omkr. 360. På detta sätt går det att mycket hastigt
komma från vilken plats som helst till vilken annan plats som helst
fölen billig penning. Inne i mitten av London finnes intet utrymme för
järnvägar ovan jord, och här ha därför banorna lagts nere i jorden,
djupt under husen.
Vi gå in på stationen, som ofta ligger i understa våningen av ett hus,
köpa vår biljett, som endast kostar några öre, och bli så jämte en hel
del andra resande instängda i ett stort skåp, stort som ett litet rum. Men
skåpet är inte något annat än en väldig hiss, som kan rymma ända till
50 människor, och snart bär det av nedåt, djupare och djupare. Till slut
stannar hissen, och vi stiga ut på den underjordiska stationen, djupt nere
under gatan. Det är en stor sal, klart upplyst, som, efter vad vi kunna
se, endast är en utvidgning av ett stort rör, som sträcker sig åt ömse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
