Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Einar Haffner: London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
t.ONDON
251
dem ha kostat inemot 12 miljoner kronor kilometern. Det skulle därför
vara omöjligt alt få så dyrbara banor att löna sig, såvida ej trafiken vore
så omfattande som den är.
När vi resa med underjordisk järnväg, komma vi fort fram, men av
livet och samfärdseln få vi ingenting se. Ha vi god tid, ta vi hellre en
spårvagn eller en omnibus. I London finnes ej sådan spårvägstrafik som
i många andra storstäder, enär gatorna äro alltför trånga och trafiken av
vagnar alltför stor. I det inre London finnas nästan inga spårvagnar alls,
men där äro i stället gatorna uppfyllda av omnibusar, som gå i alla
möjliga riktningar.
Vi hoppa upp på en »buss», som man säger i London. Det är en
stor vagn med platt tak och sittplatser både inne i vagnen och på taket,
dit vi komma upp längs en smal och brant trappa. Omnibusarna dragas
av hästar, och kusken har sin bock liögt uppe, nästan ända uppe på
taket, så att han kan se allting omkring sig. Sitta vi inne i en sådan
omnibus en regnvädersdag, tätt tryckta intill de andra passagerarna,
medan hjulen skumpa fram på stenläggningen och luften inne i den trånga
vagnen är tung och tryckande, då är det svårt att fatta, att en sådan
inrättning ännu i elektricitetens tidevarv kan finnas till i världens största
stad. Men sitta vi uppe på taket en solskensdag, medan den friska
vinden fläktar in i vårt ansikte och världsstadens liv larmar omkring oss,
då förstå vi också, att invånarna i London älska sina »bussar» och att
de hellre resa med dessa gammaldags fordon än med den snabbaste,
prydligaste underjordiska elektriska järnväg.
Gammaldags är för övrigt ett ord, som ej längre passar in på
omnibusarna, ty även de följa med tiden. De gamla hästomnibusarna börja
nu att försvinna, medan väldiga stinkande automobilomnibusar komma i
stället. Det är för en främling svårt att tänka sig någonting roligare än
en färd genom London uppe på taket av ett av dessa automobilvidunder.
Från vår upphöjda plats ha vi fri utsikt över hela gatan, som är full med
vagnar av alla slag, om det är någon av de stora huvudgatorna. Om vi
ej äro vana därvid, kan det nog hända, alt vi sitta med hjärtat i
halsgropen, ty rätt som det är, ser det ut, som om det måste komina till en
fruktansvärd sammanstötning med en annan vagn. Men i sista ögonblic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
