Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Einar Haffner: London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
upp på floden ligga alldeles på det torra under ebbtiden. För att
undvika detta har man längre ned vid floden nedanför Towerbron grävt ut
väldiga bassänger, dockor, som medels portar stå i förbindelse med floden.
När det är högvatten, öppnas portarna, och båtarna gå in i dockan;
därefter stängas portarna, och när det så blir ebb utanför, kan vattnet ej
komma ut ur dockan, utan båtarna bli liggande på samma höjd.
Alla de största dockorna ligga i Eastend. London är den största
hamnstad i världen, och en färd omkring i dockorna ger ett
överväldigande intryck av stadens makt och rikedom. Alla de stora bassängerna
med sina kilometer efter kilometer av kajplatser äro fulla med båtar
av alla slag, segelbåtar och ångare, från små jakter till oerhörda
oceanångare, och alla nationers flaggor vaja här. De flesta båtarna äro
engelska, men av de utländska fartygen äro de norska talrikast, ocb norska
höres överallt i dockorna. Inne på land längs med dockorna ligga
varumagasinen i oavbruten följd, höga och väldiga, fyllda från källare till tak
med varor från alla länder, spannmål, tobak, kaffe, bomull, ull, vin,
elfenben, hudar och skinn, fruset kött, järn, koppar, salt, sten, socker, te,
tyger, på det bela taget allt, som är möjligt att tänka sig. Och varorna
spridas från London ut över bela England och vidare över hela Europa,
medan penningarna strömma tillbaka till London.
Eastend är fattigdomens och eländets stad. Ändlösa gator finna vi
här, allesamman kantade av små två- eller trevåningshus av samma
storlek och utseende. Allt är grått, smutsigt och tröstlöst, gatorna, husen,
människorna. När vi vandra omkring i Eastend, som till sin
utsträckning är lika stort som Stockholm, Kristiania och Köpenhamn tillsamman
och har lika många invånare som dessa tre städer, få vi ett intryck av
mänsklig fattigdom och mänskligt elände, som vi aldrig skola glömma.
Det finns i London många hundratusen människor, som äro så fattiga,
att de på morgonen ej veta, om de skola få något att äta under dagens
lopp. De irra omkring, dessa människor, grå i ansiktet, trasiga och
smutsiga. Många av dem vilja gärna arbeta, men sådant är tillståndet i denna
världens rikaste stad, att en mängd människor helt enkelt ej kunna få
arbete. Och därför irra de omkring, hopplösa, medan barnen sitta hemma
i det eländiga huset och svälta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
