Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Kolbrytning i Syd-Wales
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
GEOGRAI-IEN
bindelser, varuutbyte, seger över de hinder, som avstånden lägga i vägen
för världsdelarnas samfärdsel. Det är rikt på färgämnen i mångfaldiga
skiftningar. Det gömmer i sig läkande och renande medel, som ha ökat
släktenas ålder, höjt deras hälsa och välmåga. Det äger, förvandlat till
ammoniak, en förmåga att göda. Av de oljor och vällukter, som utdragas
därur, icke blott näras och smörjas maskiner i tusental och till alla
ändamål, utan från dem härröra även några av de finaste parfymer, som
industrien frambringar.
När kolen upplyfts ur jordens sköte, häves sålunda åter den
förtrollningens sömn, vari de årtusengamla jätteväxterna ha vilat. De värma
med blossande flamma och tindrande glöd, liksom om deras torra grenar
nyss hade skilt sig från stammen. De göda jorden, liksom om deras
vissna blad sakta fölle ned och lade sig lager efter lager under kronornas
valv. De ge igen de färger, som föddes i bladskruden under den
strålande solen, och de dofter, som strömmade från skogarnas och snårens
djup, då safterna stego och sjönko i de levande organismerna. George
Stephenson visste knappast själv, hur sant han talade, då ban sade, att
den kraft, som drev fram hans lokomotiv, var »solsken på buteljer».
o t
Årtusendens solsken, som hemlighetsfullt undangömts i jordens inre,
som anträffats på nytt av idoga människosläkten sprider slösande
omkring sig hälsa, färg, vällukt, ljus, värme — liv.
Vore stenkolet ej varenda dag en verklighet, skulle man frestas att
kalla det svarta mineralet ett under. Högljutt förkunnar det sanningen i
den sats, som eljes mången gång kan förefalla oss egendomlig nog: kraft
såväl som materia är o förgänglig.
Det är sent på kvällen. Nere i en gruva i södra Wales gå
arbetarna med sina små lyktor och bryta kolen ur matt skimrande ytor. Hästar,
som aldrig komma upp i dagens ljus, draga längs skenspåren de lastade
kärrorna bort till gruvöppningen, det närmare 1,100 eng. fot (*/« km.)
djupa hål, som är grävt hit ned från jordytan. Den bräddfulla kärran
skjutes in i hissen, en signal ljuder, och med svindlande fart rusar
kärran upp. Snart följer ännu en, en tredje, en fjärde, ändlöst tyckas de
ful|lastade järnvägsvagnarna sträcka sig över detta myller av spår.
Kolen glänsa matt i skenet från höstnattens stjärnhimmel. Här ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
