Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Englands bomullsindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
320
GEOGRAI-IEN
av den storhet, som följer med makt och rikedom, vunna genom
outtröttlig flit och lysande förmåga. Men framtiden ? Många äro
bekymrade. Det är, som om de fruktade, att dessa miljoner brådskande tenar,
som spinna Lancashires ära och guld, småningom skola minska sin
hastighet för att slutligen den ena efter den andra stanna, därför att råvaran
icke kan skaffas i den utsträckning och till de priser, som utgöra en
förutsättning för, att arbetet skall gå med rimlig vinst. Saken är ju den,
att knappast någon av Storbritanniens industrier till den grad är
beroende av en riklig och regelbunden tillförsel utifrån som just Lancashires
bomullsindustri. Råvaran skall hämtas från fjärran länder och kan
varken frambringas i landet självt eller ersättas av någonting som helst
annat. Den dag, då införseln sviker — därför all krig har brutit lagarna
för havets frihet eller därför att medtävlare äro i stånd alt betala råvaran
med högre priser, i det att deras driftsomkostnader äro mindre, eller slut-
t
ligen därför att tillverkningen inriktar sig" på att rycka bomullsfälten
närmare — den dagen kommer att bringa ofärd över Manchester och hela
Lancashire. Tv för delta rika landskap är bomullen ett livsvillkor. För
den och av den lever, medelbart eller omedelbart, en befolkning på
omkring ett tiotal miljoner själar. De äro ett folk i folket.
Ingenstädes i världen följas därför underrättelserna från de vita fälten
på andra sidan havet med den spänning som i Lancashire. Höljt i sin
fuktiga dimma och sin eviga, sotiga kolrök frågar Manchester varje dag
efter nyheter från de solrika trakter, där silkesfina fjun glittrande skälva
för brisen från havet med sina delliners lek och sina flygfiskars stim i
flykt över böljornas skum. När om vintern blåsten viner i telefon- och
telegraftrådarnas nät och grå snösörja gör samfärdseln på gatorna
besvärlig, när båglamporna förgäves kämpa mot det mörker, som kol och snö
och regn sänka över staden, då lyssnar Manchester till underrättelserna
om de unga skotten, som ljusgröna sticka upp ur jorden därborta, där
palmerna resa sig invid den soliga vägen och apelsinen glöder i det mörka
lövverket. När i den fuktiga, grå morgonen fabrikspiporna ljuda och kalla
till arbetet vid de snurrande tenarna och klapprande vävstolarna, då
vandra Manchesters tankar till Virginia och Texas, till Florida och Carolina,
till Nilens stränder och Indiens kuster, där solen lockar till fyllighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
