Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Sidentillverkningen i Lyon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIDENTILLVERKNINGEN I LYON’
379
strier. Med undantag just av e/n/jzVe-tiden skapas ingen ny stil, utan
man lever vidare på de svunna århundradenas arv, som blott omformas
efter den nya tidens behov. Påverkan av japansk konst kan väl i
förbigående göra sig gällande, men ingenting uppnår någon varaktighet,
därför att parlamentarismens och maskinernas tidsålder formligen berusar
sig med omväxling. När sidenvävarna i Lyon trots allt fortfara att
frambringa mästerverk långt in på 1800-talet, så är det därför att först de
återvända bourbonerna, därpå orléans’erna och slutligen kejsarinnan
Eugenie hålla sin hand över dem och skaffa dem kunder.
Med den tredje republiken kommer nedgåendets tid. Varken
presidenternas eller ministrarnas fruar skapa några moder, någon stil eller
smak, och till herrarna kan Lyon på sin höjd få lov att lämna foder till
svarta frackar och ett par halsdukar. Staten bygger inga palatser, vilkas
möbler och väggar skola klädas med siden. Intet hov eggar till
praktlystnad i fråga om kvinnodräkter. De nya maktägande, börsherrarna och
riksdagsmedlemmarna, äga varken den gamla adelns smak eller dess
fallenheter. Den lysande simili’n utbreder sig som svamp, och vävstol efter
vävstol måste stanna i Lyon.
Hur djupt tilliten till statens understöd finnes rotad i Lyon och hur
beroende den ryktbara sidenstaden känner sig av makten, det såg man
ännu 1909, då den hade handelsministern som gäst. I det tal,
handelskammarens ordförande höll till regeringens målsman, klingar som ett
genljud från Lyons hela vävarefolk bönen om bistånd. »Ge statens
möbelverkstäder befallning att göra beställningar hos oss!» utbrister
ordföranden. Och han anvisar även en annan väg: »Låt republikens
sändebud i främmande länder få befallning att pryda sina hotell med våra
tyger.» Kort sagt: giv oss igen den gamla goda tiden, då statsmakten tog
oss under sina mäktiga vingars skugga och då vi till gengäld firade den
så, att världen fylldes med avund över att den hade oss bland sina
tjänare.
Alla skrankor, varmed Lyon på 1600- och 1700-talet värnade om sitt
rykte och sin konst, ha nu oåterkalleligen fallit. Förbi äro de dagar, då
det var lag på huru många vävstolar, gesäller och lärlingar varje mästare
fick sysselsätta. Förbi är också den tid, då varje särskilt stycke, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
