Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Sidentillverkningen i Lyon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
GEOGRAI-IEN
lit sig till sidenet som fabriksarbetare. Naturligt är, alt denna tanke dykt
upp, och den har dryftats i många av de små hemmen på Croix rousse.
Men den har avvisats. Ty vad canufen som fabriksarbetare skulle vinna
i visshet om utkomsten, det skulle ban förlora i oberoende. Canufen
härstammar från självständiga mästare, vilka i sina verkstäder utförde
beställningar på sidenarbete, alldeles liksom en konstsnickare gör möbler,
en guldsmed smycken. Han har själv fostrats till att göra en personlig
insats i sitt arbete, den må nu vara större eller mindre, allt efter
uppgiften, men den behöves och höjer därmed arbetet till en ståndpunkt,
varmed fabriksarbetet ej med rätta kan jämnställas. Därför föredrager
canufen att bli vid sitt hantverk, att själv bära risken men att själv också
bestämma över arbetets art och arbetsdagens längd. Deltagande i
lantbruket i Rhonedalen omkring den gamla sidenstaden är den form för
försäkring mot överhandtagande arbetslöshet, som Lyons vävarfolk har
valt att taga.
Fastän Croix rousse sålunda på del hela taget blott är en skugga av,
vad det måste ha varit under sin glanstid, så hör man dock ännu, när
man vandrar genom dess tysta gator, vävstolarnas slammer från månget
hus. Och därinne, i de gamla verkstäderna, är allting oförändrat som
under de senaste hundra åren. När aftonen kommer, tänder canufen en
lampa, som nu brinner med fotogen, medan den förr brann med olja,
men som för övrigt är densamma, som hans farfar använde, och den
hänger på samma krok för att kasta ljus ned på samma Jacquardska
vävstol, som två släktled före honom ha arbetat vid. Och silket
slutligen, dessa fina, glänsande trådar, vilkas färgspel skimrar i lampans sken,
äro inte också de desamma? Vem vet, måhända blir det, som i forna
tider, drottningar och kejsarinnor, vilka skola bära det kostliga tyg, som
nu växer fram under canufens säkra hand . . .
Ack, dröm inte för ljuvt och för länge! Ty mer än hälften av
trådarna är bomull, och vävnaden skall bli prov på tyg till billiga snörliv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
