Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Sommardagar i Granada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SOMMARDAGAR I GRANADA
401
het och efter undfången syndaförlåtelse, och säg mig, vad vi skola göra.
Amen!
Genast därpå gick Dona Isabella till sitt tält, lät hämta konungen
och sade till honom, att om budbäraren återvände utan alt medföra
besked om att Boabdil fölle till föga, då skulle de draga bort och samla
nya, stora stridskrafter. Men dessförinnan skulle de bränna av all gröda
på fälten, nedhugga alla träd, förgifta allt vatten — korteligen, skövla hela
slätten! Då skulle morerna få hungra och bli urståndsatta att uthärda
den nya belägringen.
Sådant var den heliga jungfruns råd, och Don Fernando var belåten.
— Alltså skedde efter Guds moders befallning.
Heligaste Maria! Som en gräshoppsvärm slogo Kastiliehs krigare ned
över la Vega; deras hästar förtrampade de tunga axen, deras yxor fällde
varje träd, och deras väg betecknades av eld och bränd. Morernas
Allahrop förstummades, ty detta var en Guds hemsökelse. Här hjälpte intet
svärd och inga böner. Döda människor och döda djur kastades i Xenil
och Darro; och huvudlösa kroppar förpestade luften över de avbrända
fälten. Då Isabellas krigare drogo bort, efterträddes de av stora, svarta
korpar, som på långväga ball fått väder av drottningens slagfält; nu slogo
de sig ned därpå för vintern och lyfte först senl omsider till flykt, tunga,
feta och glupska, som de hade blivit på Granadas slätt.
Denna höst föllo inga blad från några träd. Ingen sent blommande
ros doftade och glödde i den klara luften. Inga fåglar sjöngo, inga har
klungo. Granadas slätt var en stinkande åtel.
Och morerna innanför Granadas murar hungrade. Frampå våren
återvände drottningen med sin konung, sin här och sitt prästerskap. Då
kom åter färg på slätten, färgrika sidentält, gula och röda, som skälvde för
fläktarna från Sierra Nevada, färgrika fanor och dräkter, guld och siden
och purpur i kardinalernas mantlar. Lansarna stucko rakt upp, och det
blixtrade av blanka vapen. När Granadas portar plötsligt öppnades och
morerna på sina härliga hästar jagade ut som en stormvind i ökneh,
löste färgerna upp sig i varandra, och bilden blev ljud, buller och dån.
En grupp kunde alltid urskiljas från Torre de la Vela; det var
drottningen, som låg på knä framför sitt altare. Runt omkring henne en stark
Geografien II. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
