Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Sommardagar i Granada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
412
GEOGtUFIEK
stund ännu ej var nära, i vilken ödesbokens orubbliga ord skulle
uppfyllas och den svage digna för den starke. »Den störste bland konungar!»
Ett leende gled över Boabdils ansikte. Han reste sig och lämnade rådet.
Om det var på dagen, som Boabdil tog emot Isabellas sändebud, så
gick konungen måhända genom de mörka gångarna till det rum, som
efter hjältinnan i en rosenfylld och gitarrklingande gammal romans heter
El Mirador de Lindaraja (mirador = härlig utsikt). Ty på intet annat
ställe i det underbara slottet råder så drömmande fridfullhet. Det lilla
rummets färger ha varit himmelsblått och guld, och omkring guldet har
legat en fin strimma blodrött. Panelens marmorinläggning, vari en
höstgul ton är den förhärskande, är konstnärlig som en österländsk vävnad;
siraterna, som slingra sig omkring de tre låga, av pelare uppburna
fönsterbågarna, bildas av hjärtan, blad och mycket små, avlånga rundlar med
koranspråk. Taket är av mångfärgat glas, genom vilket ljuset silar in
med en mild och bedräglig glans. De raka linjerna äro bälten av kufiska
bokstäver, båglinjerna denna lätta droppstensbildning, som överallt kommer
igen och som får till och med de väldigaste bågar att sväva och gör de
smärta pelarnas börda luftig och lätt.
Kanske har konungen denna sensommardag stått här och lutat sitt
huvud mot väggen, i det ban drömmande stirrade ut i Lindarajas
trädgård och lyssnade till springvatlnets plaskande i alabasterskålen.
Myrtenhäckarna inrama rosor, cypresserna gunga tungt för fläktar från Sierra
Nevada, och murarna äro täckta av apelsiner och granatäpplen. Lind,
magnolia och valnöt utbreda skugga, rosor fälla sina blad, och
springbrunnen blänker och plaskar i solskenet.
Men om det led mot aftonen och luften har varit eggande doftfylld,
då har konungen genom Lindarajas trädgård vandrat ned till salar, vari
man aldrig har hört annat än kärleksord och dämpad musik. Han har
skickat bud efter den av sina sultaninnor, som bäst kunnat få honom att
glömma. De stumma slavarna läto slöjan falla från hennes ansikte och
togo av honom och henne de veckrika kläderna. Doftande bad stodo
tillredda i märmorkaren, ångorna från dem och rökelsen stego upp mot det
välvda taket, genom vars stjärnöppningar de långsamt drevo ut. Då så
badet var förbi och slavarna höljde dem båda i det lätta musslinet, bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
